Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

EN EVÅRDAGLIG HÄNDELSE. BERÄTTAD AF M. MORTIMER. Det var en söndag i Juli månad då lady: H...., efter en lång och svår sjukdom för första gången vågade sig ut och dertill begagnadle en af Londons allmännare parker. Utmattad af den korta promenaden ifrån sitt hus till målet för sin vandring, satte hon sig på en bänk omgifven af rosenbuskar, och lika oförmtgen att läsa i en medtagen bok, som i den, hvilken Guds herrliga natur framför henne uppslagit, slöt hon, bländad af solens lans, sina ögon och stödde hufvudet i högra handen. Så satt hon länge, fördjupad iminnen af ett förflutet, då hon trodde sig höra steg. Hon såg upp och framför henne stod en ung, skön flicka, som i mildaste ton bad om tillåtelse, att få sätta sig på samma bänk, den enda, som i denna del af parken ännu lemnadle någon skugga; hvilket naturligtvis icke blef henne vägradt, oaktadt lady H.... hellre önskat att oförhindrad få fortsätta sina me ankoliska reflexioner. Begge tego, men ändtligen sade flickan, visande på boken, som låg jemte ladyn: Jag vill hoppas, att jag icke stört er läsning, nylady !b O 1ej! svarade denna, som hade gifvit mycke: till om hon egt nog fattning för att kunna läsa. Hon betraktade nu nogare sin unga granne, och hade dennas utmärkta gesta!t genast haft något påfallande, så frapperades sadyn nu, att i de ungdomligt fina dragen spåra ett uttryck af sorg, som stod i harmoni med röstens välljud och hastigt ledde detta iady IT....s uppmärksamhet ifrön sig sjelf tili den okända, som enkelt, men e!etant klädd, visade;i hela sitt visende sedesamhet och bildning. i