Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

mera än mina ögon, så stor och ståtlig hade han blifvit. Hans armar öppnades för att omfamna mig. Men om fem är så förändrat honom, huru då icke mig, den tolfåriga flickan! Han sänkte de öppnade armarne och bugade helt fremmande. Det fframpressade mina tårar. James! gret jag vid hans bröst, innan jag ännu visste huru jag kommit dit. Mina föräldrar tilläto det; de betraktade honom i stillhet som son. : ;Du bär ännu min ring!, ropade han glad och tryckte min hand till sina läppar. Aldrig har den lemnat mig., svarade jag. xO, må den då vara ett tecken af vårt eviga förbund! Jag är din för evigt! Och ban knäböjde för mina föräldrar, drog mig med sig till deras fötter och bad om deras valsignelse. De slöto honom i sina armar. Fadren gaf dock sitt samtycke blott under vilkor af James fars bifall, hvarom dock ingen syntes tvifla. Mina önskningars mål var mu uppnådt. Utan att jag under den älskades frånvaro varit klart medveten deraf, att blott han kunde lyckliggöra mig, hade jag dock känt en bestämd motvilja emot hvarje giftermålsförslag, som flera af mina anförvandter för mig uppgjorde; mina föräldrar understödde dem icke; de ville afbida James återkomst och sedan besluta. På det jag likväl icke nåtte invagga mig i en förhoppning, för hvars uppfy lande de icke kunde borga, så läto de mig aldrig derom märka något och voro nu desto nöjdare. Så äfven James far; han önskiade blott att föreningen icke skulle cga rum förr än efter två års förlopp. Han ansåg sonem ännu för ung och icke egande nog soliditet för äkta ståndet; en ädel och älskvärd flickas lycka borde vara viss och James först blifva min