Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

— Posttidningen har i en artikel i går afon sökt försvara regeringens beslut att vägra undskamreraren i Örebro län att låta sin särkilda mening vid ett Konungens befallningsafvandes underdåniga förslag till en kronoogdetjenst få åtfölja förslagets insändande tilll egeringen, och såsom skäl vid detta försvar beropat ett äldre prejudikat af år 1831, då ongl. Maj:t ogillat att landssekreteraren Jemtland i en särskild till Kongl. Maj:t ställd krifvelse som fått åtfölja ett förslag af landsötdingen, anmält sin reservation emot detamma. Detta prejudikat lyder sålunda: K. M:s bref till K. befallningshafvande i Jemt ands län af den 14 Maj 1831:... I öfrigt hafve i härvid icke kunnat undgå att fästa Vär uppmärkamhet vid det obehöriga förfarande, som vid detta .rendes expedierande hos Eder egt rum, att landsekreteraren i en särskild till Oss ställd skrift, som ått förslaget ätfölja, anmält sin gjorda reservation mot Edert, för en af de å nämnde förslag uppförde versoner gifne, förord till den ifrågavarande tjenstens ;rhällande, hvilken reservation endast bort i landsansliprotokollet intagas; hvarom Vi härmed vele hafva 4 väl Eder, som bemälde landssekreterare till eftervättelse för framtiden förständigat. Stockholm c. Vi kunna för vår del icke finna att detta iberopade exempel på nägot sätt förminskar giligheten af de anmärkningar som blifvit framställda mot det sednare kongl. brefvet. För det att regeringen, såsom vi nu se, år 1831 autlåtit en skrifvelse af samma syftning, som den sednare resolutionens på landskamreraren Högströms besvär, det vill säga, för det att regeringen för 20 år sedan fattat ett orimligt och äfventyrligt beslut, blifver det 20 år efteråt fattade beslutet icke mindre anmärkningsvärdt. Kgl. kammarkollegium har i sitt utlåtande visat detta med så klara skäl, att man blott behöfver hänvisa till desamma. Snarare tyckes det väl som hade regeringen nu hade haft skäl att begagna tillfället, för att rätta ett misstag. Af kammarcollegii utläåtande kan man dessutom se, att det nu, åberopade prejudikatet af år 1831 ingalunda under den efterföljande tiden ända tills nu blifvit betraktadt såsom någon gällande föreskrift, eftersom bemälda kollegium tvärtom ansett hr Bergenskölds vägran såsom något ej blott formstridigt utan ock såsom ett helt och hållet nytt exempel inom embetsmannahierarkien. e