Aftonbladet – 30 oktober 1851, sida 1

former, fu la och blomstrande kinder och ljus här, ett symboliskt tecken till en matt och på uppsvallande känslor fattig själv Såunda skakades den bleka blomman oupphörligt af kalla vindar, utan att bland de öfriga blommorna finna något elastiskt stöd, under det att hon allt mer och mer hoptringdes af dessa os!ipade granitblock, som förqväfde henne i de etsamma de ville tjena henne till skydd.v Här kunde min tant icke underlata att an-; märka, huru deliciöst väl skrifven denna bok var. Hon fann deruti en mingd nyanser, som så vil harmonicrade med en käns ofull själ, och hon fästade i synnerhet uppmirksamheten på den sista träffande jemförelsen,! som kastar ett sådant ljus öfver bjeltinnans sorgliga belägenhet. De gamla fru intimren, som Tullkomligt delade dessa tankar, visade derjemte det mest obegränsade förakt för dessa tvenne granitblock, och en af dem omfattade r smärta, att 4 t iuntimret vilde få gade jeg ; helt sakta min kusin, Nejn. Ehuru jag, hvad mig angår, ännu var lingt iffän att kunna fatta ens den minsta aning derom, att denna i ett tillstånd af vantrefnad försatta plan ita var min af ungIdom och helsa blomstrande följeslage I resan till Aosta, och att hennes far, värdshusvärden i Chambery, var ett af granitblocken, intresserade jag mig likväl litiigt för en rv Icktyr, som, utan att det ringaste inverka på