hude Rd SVD AR J Av MS IM GIL MATIVA Alalva nar gon upprättelse, dels derföre att jag ej har tit:i ömtåliga nerver, i afseende ä min person, dels derföre att jag funnit tit:i ansträngningar högst oskadliga, ehuruväl jag alltid skall erkänna den goda viljan (Ut desint vires ete..) När den verkligt förorättade läter sig nöja, så borde den förorättande åtminstone ej framstå och kräfva upprättelse. Örebro den 27 Oktober 1851. S. 4. Hedlund. Rikets Ständers vigtigare skrifve!ser vid sista riksdagen. (Forts. från N:o 249.) Rikets Ständers skrifvelse af den 5 Juli 1851, angående inrättande af särskilda domstolar för behandling af brottmål rörande häktade personer, är af följande innehåll: Vid pröfning af hos Rikets Ständer framställdt förslag derom, att riket mätte, utan afseende på länens och häradernes nuvarande gränsor, fördelas i vissa distrikter, af hvilka hvartdera borde utgöra domkretsen för en brottmälsdomstol, till behandling af mäl rörande häktade personer, samt att dessa domstolar, bestäende af en lagfaren domare med tvä bland fastighetsegare i stad eller på landet utsedde ledamöter, skulle, så vidt ske kunde, alltid förläggas uti residenseller andra städer, hvarest distrikternes ran sakningshäkten vore belägna, hafva Rikets Ständer ansett en förändring i lagstiftningen för nu ifrågaställda ändamål destoheldre vara behöflig, som derförutan svärligen, åtminstone förr än i en obestämd framtid, finge erfaras de välgörande verkningar, som i första rummet varit afsedda med den här i landet påbörjade fängelsereformen, hvarom förekommit, dels att Rikets Ständer redan vid 1840 ärs riksmöte uttalat den åsigt, att cellfängelset egde, säsom ransakningshäkte, ett ostridigt företräde framför vära garila häkten, och jemväl anslagit betydliga medel för att användas till uppförande af nya läns-, häradsoch stadsfängelser, inrättade efter cellsystemet, eller med andra ord nya ransakningshäkten, ehuru samma medel ej på längt när voro tillräckliga för det äsyftade ändamälet, hvadan ock byggnadsföretagen hittills huf-. vudsakligen blifvit inskränkta tilllänshäkten, af hvilka 10 äro fullbordade och det 11:te under arbete, dels ock att, sedan det genom E. K. M:ts nädiga förordning den 20 November 1845 blifvit stadgadt, att, utan hinder af domsagornes nuvarande indelning, särskilda härader, efter thy som Konungen derom förordnar, mä hafva gemensamt häkte, inrättadt för de häktades förvarande i enrum, sä ock, i närheten af det häkte, gemensam tingstad, hvarest ransakas och dömas må i brottmäl, der häktad person tilltalas för gerning, den han begätt inom nägot af de härader, för hvilka häktet gemensamt är, men att ransakning och dom i sädant mäl tillhörer den häradsrätt, inom hvars domvärjo gerningen, som ätalas, är begängen, dock sä, att nämnd äfven fär tagas frän annat af de till samma domsaga hörande härader, för hvilka häktet gemensamt är, justitiestatsministern, under den 17 Februari 1847 afgifvit underdänigt för-. slag till reglering af rikets så väl läns-, häradsoch stadsfängelser, som domsagor, enligt hvilket det skulle komma att, utom 24 länsfängelser och ett fängelse för Stockholms stad, erfordras 106 särskilda stadsoch häradsfängelser säsom ransakningshäkten. i Ehuru detta förslag, sä vidt det innefattar plan; för fängelserna, ej afvikit från de äsigter, Rikets! Ständer tillförene i ämnet uttalat, synes det likväl Rikets Ständer vara ostridigt, att planens genomförande på det föreslagna sättet skulle blifva för sta-; ten alltför betungande, och att, om än samhället ville vidkännas derför nödiga oerhörda uppoffringar, det: afsedda ändamälet i allt fall knappast kunde vinnas, synnerligast i anseende dertill, att, efter Rikets Ständers omdöme, jurisdiktionerna likasom fängelserna! blefve alltför mänga och inskränkta, hvarigenom väsendtliga hinder skulle uppkomma ej mindre för er näende af den med cellfängelsers inrättande äsyftade fördel att kunna under ransakningstiden afskilja fånge från all beröring med andra personer och yttre föremäl, helst dylika fängelser, för att motsvara en sälan bestämmelse, erfordra en mera noggrann och i sjljd deraf kostsammare administration, än att densamma lämpligen skulle kunna för de på landsbygglen uppförda små fängelser tillvägabringas och uppätthällas, än ock för beredande af nödig skyndsamhet uti brottmälslagskipningen. Dä emellertid nägon fullständig förbättring i beörda lagskipning icke är tänkbar förr än forsling af! ängar från det ena häktet till det andra kan, så vidt : möjligt är, undvikas, fängarne under ransakningen förvaras i enrum samt ransakningar med skyndsamhet företagas och utan uppehäll fortgä, hafva Rikets Ständer funnit en sädan förändring i dessa förbällanlen vara af ögonblickets behof päkallad; kunnande, efter Rikets Ständers äsigt, detta mäl snarast och sä krast vinnas på det sätt, att behandlingen af brottmäl om häktade personer öfverlemnas ät domstolar, vilkas domskretsar äro mera utsträckta än nuvarande underdomstolarnes. Derigenom skulle ransakningsnäktenas antal och till följd deraf jemväl kostnaden för fängvärden förminskas, särdeles som länsfängelserna torde till en del motsvara behofvet af ransakningshäkten, enär nägra af länen kunde utgöra er lomskrets hvartdera, samt, derest dessa häkten alltid kunde förläggas i städer, brottmälsransakningarnt ämpligen skulle öfverlemnas ät samma städers domstolar, och något behof af särskilda brottmälsdomstoar följaktligen ej komma i fråga. Hvad Rikets Stänler sålunda ansett skola blifva af välgörande inflyande på lagskipningen är äfven redan af statsmak erna anvisadt genom 1845 ärs högstberörda nädiga förordning, i det att, likasom flera härader, hvilka var för sig utgöra en sjelfständig domskrets, ehurv le tillsammans innefatta en domsaga, efter samme författning, kunna hafva en gemensam domstol, di räga är om brottmäl rörande häktade personer, si skulle nu, med utveckling af denna i lagstiftningen sälunda redan erkända princip, tvä eller flera domsagor kunna i omförmälda hänseende läggas unde: samma domstol. Med anledning häraf, och som Rikets Stände: unnit sig vara urständsatte att ingä i de undersökningar, som fordras för att rätt bedöma, i hvad mår len ena eller andra af förbemälda planer kan i ekonomiskt hänseende vara fördelaktigare, men företrädet af den grundsats, hvarpä den ena eller andra planen sig stödjer, synes böra afgöras, få Riket: Ständer, under åberopande af hvad bär ofvan blifvi: anfördt, hos E. K. M:t und. anhälla, det täcktes E. K. M:t låta undersöka, huruvida det med celifängelset, säsom ransakningshäkte, äsyftade ändamäl ickt skulle säkrare och fullständigare vinnas samt mindrt kostnader för statsverket uppkomma dymedelst, att riket indelas i större distrikter, hvartdera omfattandt ett helt län eller flera domsagor och försedt med ev för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket ai lertill särskildt förordnad domstol eller domstolen ; den stad, der fängelset kunde vara beläget, ransaka: och dömas borde angäende gröjre brott, begängns inom distriktet, eller sådana, för hvilka de anklagade blifvit i häkte inmanade, än derigenom att fördel ningen sker i en mängd mindre distrikter med stadsoch häradsfängelser i alla landsorter, för ransakningsfångars förvarande, och handläggningen af omförmälda brottwål fortfarande bestrides af nuvarande allmänna underdomstolar; äfvensom att Eders Kongl. Maj:t derefter ville till rikets näst sammanträdande ! ständer afläta nädig proposition i ämnet.v Forts. följer osa se RÅTTEGHNACSoch POLISSAEER. Landtmäteriauskultanten Bolins mål emot v. no arien Franz Sjöberg om ärerörigt ryktes utspridandet har i dag äter förevarit. Sjöberg var icke tillstäde: ;ch skall till nästa rättegängsdag hemtas till rätten. Smellertid afaördes ett vittne, hvars berättelse för Sjöberg är ganska besvärande, — Hr Raine trvakfrihatemåäl omst4t 0 I färarar