Aftonbladet – 29 oktober 1851, sida 2

n öm mor (en mor som till på köpet sjelf ti sina unga år varit lärarinna) måste uppostra sin enda son. Gossen fick ända ifrån sina späda år afhöra lexor och förmaningar -örande sättet att skicka sig anständigt; längre ram vankades det verser, fantasier och mo:alen framställd genom exempel: dygden beönad och lasten straffad, och några år dersfter bildades ynglingens förstånd genom konversationsoch beleftvenhetsreglor jemte det han nödvändigt skulle nyttja käpp och hand: skar, vara klädd i frack, gå ut med fötterna och iakttaga ett konstladt umgängesskick; sedan fick han lära..... Jjemnt ingenting. Vid femton års ålder var min kusin Ernest redan fullkomligt bildad, och en modell för ynglingar enligt hans mors åsigt, hvars glädje och stolthet han var. Några klippske och skämtfulla kamrater, hvilkas ton min tan fann alldeles afskyvärd, hade äfven sitt nöje af den förklemade mors-grisen. Nu är mir kusin Ernst en rangerad ungkarl, mycket snygg och proper, som roar sig med att uppdrags neglikor och vattna tulpaner, och dagligen p: bestämd timme, nemligen klockan åtta on sommaren och klockan tolf om vintern, gå! ull staden för att hemta tidningar och på et lånbibliothek utbyta första delen af den ro man, med hvars läsning min tant sysselsätte iz, emot den andra, Om vägarne äro fuk. ti tager han på sig tjocka skor; äro då åter dammiga, så begagnar han lättare sko if gult skinn; men om det regnar e ler baro metern hotar med nederbörd, tager han plat: wi en omnibus. Om icke omnibusen varit skulle han visst aldrig råkat uti någon duell Det är emellertid högst besynnerligt, att jag som är militär till mitt yrke, af ett häftig temperament och ganska ömtålig då det rö point dhonneurn, ännu icke haft någon duell då ödet deremot velat, att min kusin Ernst