Aftonbladet – 29 oktober 1851, sida 1

STORA SANCT BERNARD ) NOVELL AF R. TÖPFFER. (Forts. fr. gårdagsbl.) De rum, hvaruti de resande inlogeras i klosterherberget på Stora Sanct Bernard, kunna förliknas vid genom cloisonsväggar från hvarandra skiljda celler. Sedan jag släckt mitt ljus, varseblef jag genom springorna på denna cloisonsvägg ett sken, som föll på min sing. Vid sådana tillfällen är det ganska sällsynt att icke en obetänksam, men nästan oemotståndlig nyfikenhet drifver er att sitta ögat till en af de största springorna. Det! var dett: som jag, under iakttagande af all möjlg försigtighet, också icke försummade. Jag säg dä, till min stora förvåning och icke utan en viss missräkniag, var turist sittande på sin säng med vil omlindadt bröst och hufvud samt med pennan i handen, fördjupad uti författandet af ett arbete, under det att en rykande tåkanna och en butelj körsbärsvatten stodo bredvid sängen. Han upphörde sttunliuls med skrifningen för att gonomlisa och korrigera det skrifna, att sjeltibelitevhete nöje senss enk.a sm ;JC den mest extasierade bevundran, målade sig på hans ansigte. Han kumde slutligen icke motstå begäret, att afhöra dlet för hans öra smickrande ljudet af sina frasser. Uti det stycke, han för sig sjelf uppläste., kunde jag endast höra att det var fråga om molosser och violetter tillika med! en ung person, som hette Emma. Jag slöt häraf attt vår turist var en förfaitare, kanhända til och : med en resande af Alexander Dumas skola, ssom nu var sysselsatt med att ordna dagens minnen, iutryck och huivudsakliga tilldragelserr. Efter denna upplysning lemnade 5 alla grader, u