Aftonbladet – 29 oktober 1851, sida 1

hade hittills nästan icke list något innat än jandaktsböcker. För första gången afhö hon nu läsningen uf ett på en gång Ulvarl och fingslande arbete, deruti stilen, full lif och vältalighet, än på ett ljuft, än äter på ett alla medlidandets känslor uppskakande sätt, trängde till hjertat. Lugn och nästan tankspridd afnörde hon i början läsningen, i det hon ömsom betraktade tornet, bergen och dalen, till dess hon, allt mer och mer fängslad af berättelsens hänförande skönhet, började visa en slags öfverraskning, hvilken småningom hos henne eftertriddes af den förtrollande villust en oförderfvad själ erfar, då den första gången hängifver sig åt poesien. Glädjni uti hennes ansigte, men då vi hunnit till dot ställe, der beskrifningen om de: spetciskes bittra lidande börjar, tylldes hennes ögon af tårar, och vid den rörande scenen då denne olyckliges s:ster blir afligsnad ifrån honom, förrådde sig hennes djupa medlidande genom en flod af tarar. Hon bad mig upphöra med läsningen. Jag slog då igen boken och bad henne behålla den såsom ett minne af mig samt vid tillfille genomläsa der, ket hon rodnande lofvade. Våra hjertan ; verkligen att efter denna lektyr i hemlighet närma sig hvarandra, så att den föregående aftonens okonstlade välvilja börde hos denna unga flicka att lemna plats åt den blygsamma förvirring, som åtföljer den första gryningen af en ömmare känsla. Vi återvände till hotellet der vi funno de tvenne herrarne helt och hållet upptagne af a lärer, dem de ville afsluta för att kunna åter begifva sig på väg till Ivrea. De märkte knappt den förändring den unga flickan unlergatt, men hvad mig angår, insåg jag så il huru illa och oförsigtigt jag handlat genom att störa lugnet i detta oskyldiga hjerta och öppna det för poetiska utgjutelser i sam