Aftonbladet – 29 oktober 1851, sida 1

icke med mig sjelf hade afgjort om jag borde bevista piemontesarens bröllop. Efter ungefär fyra timmars resa ankommc vi till Aosta. Det var en marknadsdag och landtmännen från bergstrakten hade under ru:nerna af den fordna amfiteatern och ominx de uråldriga romerska portarne utbredt sina varor: än såg man uppstaplade högar af ost, än hördes rämande qvigor och längre bort emellan stånden bräkte de rädda fåren, eller gåfvo di åt sina lamm, i skydd af de aflastade kärrorna. Mina begge reskamrater af det manliga könet blefvo redan vid ankomsten omringade af köpmän, mel hvilka de hade affärer, och redan benägne att behandla mig som en gammal bekant, hade de till min vård öfverlemnat det unga fruntimret. Uti hotelet, der vi tagit in och som var öfver:ylldt med folk, herrskade ett döfvande buller. För attslippa denna olägenhet, föreslog jag min vackra reskamrat att besöka La Tour du Lepreux (Den spetelskes torn). Sedan hon med glad itver dertill gifvit sitt bifall, frågade hon mig under vägen hvem den spetelske var. Jag lofvade henne att snart få veta det, och köpte för detta ändamål i en boklåda, på den gata vi passerade, en af herr de Maistre rörande detta ämne utgifven bok. Derpå begåfvo vi oss till den landtliga inhägnad, der detta gamla jorn, hvilket genom nyssnämnde författare ernällit ett odödligt rykte, stolt reser sig, och satte oss uti en närbelägen lund, i skuggan tf ett träd, för att företaga vårläsning. Denra lund bestod af lummiga ekar, omvexlande ned nägra björkar, kanske desamma der den speteleke, med hjertat firdigtatt brista af förviflan, sett den unga hustrun Juta sitt hufvud mot sin makes bröst. Min unga följeslagerska, som blifvit uppödd bland nunnorna i klostret Sacr-coeur,