Aftonbladet – 28 oktober 1851, sida 2

salva, och det var helt naturligt, att ju större fruktan och bestörtningen varit, desto löjligare skulle efter öfverståndna faror de derrned förenade omständigheterna framställa sig för de trenne resandes sinnen och hos dem uppväcka den skrattlust, hvartill jag var vittne och hvari jag sjelf snart blef medbrottslig. Jag uppdref den ända till ytterlighet, då jag underrättade dem, att det unga fruntimret uti turistens inbillning passerade för lungsigtig och brodren för henues fästman, hvilken han förebrådde att hafva visat en prosaisk köld. Den tjocke herrn hade, makligt utsträckt framför eldbrasan, afhört detta samtal, utan att deltaga deruti eller instämma i vårt skratt. Då han slutligen steg upp för att begifva sig till sitt rum, sade han: Detär en narr och ni kan vara öfvertygad, att det är en af mina landsmän. Det kan endast vara en af dem, som uti en så beundransvärd grad förenar inbitskhet med okunnighet och obetänksamhet med en fast hållning, och som, långt ifran att betvifla sin egen skarpsinnighet, kastar ett alldeles friskt fruntimmer, som uti hans tanke passerar för lungsiktig, uti en ravin, hvilken han tager för en lavin... Jag önskar er en god natt, mina herrar. Med dessa ord tog den tjocke herrn ett ljus och sflägsnade sig, och vi dröjde icke länge att fdja hans exempel. Forts. följer — KLÄCKNINGSANSTALT FRÅN KRISTALLPALATSET. Till Wien har en hr Draudt medfört ifrån verldsexpositionen en kläckningsahsfalt för hönsägg och upps ställt den i huset as 161 vid Bieberbastei, hvarest lden redan flera mänader varit i verksamhet. De först Jutkläckta kycklingarne berättas vara nära fullvuxna .loch samtligen friska och välbildade. Wienarne hopHag att genom denna anstalt blifva redan instundande sinter betryggade mot bristen på kycklingar, hvilken lannars plägar vara vanlig i Wien hvar vinter.