Aftonbladet – 28 oktober 1851, sida 1

Kr NER ER tat REVIR PES REE BESKA SAT SRA TE vill säga är att, om dessa vidunder äro intagna af en djup, från hjertat gående sorg, så hafva de ingenting att skaffa med hvarken grafvårdar eller grafskrifter. Smärtan underhäller sig sjelf samt är rädd och blyg; till och med den af bruket ålagda sorgdrägten är henne besvärlig genom den uppmärksamhet den väcker, Smärtan begråter den bortgångne, såväl med dess fel och brister, hvilka den ursäktar, som. med dess dygder, hvilka den värderar och åt hvilka den i tysthet egnar saknadens tårar. Den sanna smärtan, min herre, låter knappt märka sig, ännu mmdre uttalar den sig uti högljudda utbrott, och om jag vore en otacksam son, som likväl ville låta verlden tro, att min sorg vore uppriktig, skulle jag framför allt akta mig att på mina föräldrars graf låta uppresa en minnesvård., Jag fann den herrn, hvilken på detta sätt yttrade sig för mig, lika misshaglig som priorn, hvilken äfven syntes vilja omfatta en mening, som förekom mig lika öfverdrifvet sträng, som falsk och paradox. För att utan vidare ordvexling komma ifrån detta ämne, sade jag: Lät vara, att ni kan hafva rätt hvad grafskrifter angår, min herre; men vi talte nyss om beskrifningar öfver författare samt deras biografier och porträtter . . Jag tror lika litet på dem som på grafskrifter, hvilket vill säga detsamma som att jag alldeles icke tror på dem. Men hör på: det kan ju hända att de der sataniska varelserna, som fått sina hvilorum på kyrkogården Pöre Lachaise, äfven hade några goda egenskaper och att grafskriften ljugit säväl genom de dygder den uteglömt som uti de dygder den tillagt dem. På samma sätt är det med porträtterna af våra ryktbara författare, hvilka icke sakna en viss likhet, men äro behäftade med det felet, att de sköna dragen