Aftonbladet – 27 oktober 1851, sida 3

(Införes på begäran.) I anledning af åtskilliga referater i tidningarne an gående det väld, som föröfvades mot mig under äk ning på Norrtullsgatan, får jag förklara, att då ja: den 25 sistl. Sept. om aftonen fick besök af tvenn: resande, kronolänsmannen Kindborg och löjtnant Ahl bom, och sedan vi tillbringat aftonen tillsammans föreslog K. och önskade att göra en utfart till Norr. Tivoli, som han ej haft tillfälle att förr bese; hvar före han önskade att löjtnant A. och jag skulle gör: honom sällskap. Vi antogo förslaget, och ä Gusta Adolts torg hyrdes omnibusvagnen Rappo,, som förde oss ut. Komne ungefär till midten af Drottninggatan, blefvo vi anropade af en för oss okänd herre, hvilken anhöll att fi medfölja; och som det var plats i vagaen, så tilläts det äfven. När vi sälunda hade fortsatt vägen till Norrtullsgatan, möttes vi af en hyrsxuskvagn, hvaruti sutto ätskilliga personer, hvilka, då vi passerade förbi desamma, utdelade flera käpprapp, hvarutaf den sist i vär vagn inkomne, hvilken under vägen presenterade sig för tullinspektor Malmros vid Norrtull, träffades af ett och undertecknad ifven. Ett sädant väld gäfvo oss anledning att genast stiga ur och skyndsamt söka upphinna och hejda vagnen, för att se hvilka väldsverkarne voro, då vi efter ätskilliga förnyade förfrågningar, slutligen fingo namngifne grefve P. Horn och baron Beckfries; de frige hafve vi sedan fätt veta voro baronerne Manderström, Adelsvärd och Ribbing, samt hr Ugarph. Jag fann mig således föranlåten att till polisstyrelsen anmäla förhällandet, hvilket skedde i första dagarne af Oktober till poliskommissarien Ottonius, i kommissarien Kindboms närvaro. Desse herrar lofvade att målet skulle förekomma de första dagarne derefter, hvilket likväl ej skedde; hvarföre jag den 14 Oktober nödgades taga ombud, som skulle utföra min talan, vid hvilken tid polismästaren Sträle först lärer fått kännedom om mälet. Säledes har jag icke nägot annat att anmärka mot hr polismästaren Sträle, än att jag icke efter önskan fick offentligt förhör. Stockholm den 27 Oktober 1851. C. J. Lundberg.