Aftonbladet – 25 oktober 1851, sida 2

vdluU OCH Ulluctibadll TMIVSteR es el VTLUTIVVIallUut fattigvårdssamhällen, hvilka, enligt 14 och 253 sS i K. M:ts nådiga förordning angående fattigvården i riket den 25 Maj 1844, cga att för fattighjonens vårdande, af allmänna medel erhålla understöd. Dagbladet meddelar i dag de derom gifna speciella föreskrifter. — I anledning af en till Posttidningen insänd och der intagen inbjudning till allmänheten, att deltaga i bearbetning af de Warellska inbillade guldlagren i Westergöthland, har t. f. presidenten i Krigskollegium låtit i gårdagens Posttidning införa följande intyg af den bergsproberare, som kollegium anbefallt att derom anställa undersökning: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Bergskollegium! Med anledning af OC. J. Warells till mig remitterade och härheos åtföljande skrifvelse af den 12 Aug. 1851 får jag ödmjukligen meddela, att de med nämnde skrifvelse mig tillställda prof ä föregifver guldsand frän Westergötbland vid verkställde undersökningar befunnits icke innehälla guld; hvarjemte jag får upplysa, att den troligen genom bergarters förstöring uppkomne sanden, hvaraf profven blifvit tagne, innehäller smä gula glänsande glimmerparti. lar, hvilka sannolikt gifvit anledning till den föreställning, att sanden innehäller guld. Stockholm d. 27 Sept. 1851. Seb. Tham.n Enligheten med det i Kongl. Bergskollegii arkiv förvarade originalet betygar: J. O. Myrberg. t. f. Sekreterare. — Å nedre börssalen gifves af mindre teaterns orkester samt af Tyroler-nationalsångarne i afton en vokaloch instrumentalkonsert. hvaraf behållningen tillfaller en i behof stadd familj. Entree-afgiften är endast 32 sk. bko. — Hr Rappo med sällskap väntades till Linköping i början af denna vecka för att gifva några representationer derstides, hvarifrån hr RB. hitväntas i slutet af ingående vecka och kommer att, innan afresan till Ryssland, gifva nägra karnevalsfester i Kirsteinska huset. — Vi saknade i går utrymme att tillkännagifva emottagandet af en ny kommunikation ifrån Posttidningens redaktör hr J. C. Hellberg, i anledning af vårt svar på det förut i detta blad införda sändebrefvet. Vi böre icke undanhålla läsaren nöjet att få se äfven denna sednare artikel, som lyder sålunda: Vär utgifvares Sändebref till hr L. J. Hjerta, blet i gärdagens n:r af Aftonbladet reproduceradt, med några kommentarier. 1 dessa säges, att det är egentligen riktadt till hr Hedlund och att denne, som i gär reste bort och blir fränvarande nägra veckor, har rätt att blifva hörd i den ifrägavarande saken. Begge dessa yttranden hvila päjettf misstag. De vittna om att AB. vill hafva frågan sä uppfattad, som om hr Hjerta blifvit af vår utgifvare kallad till kompromissarie eller skiljedomare mellan oss och hr Hedlund, hvilket icke är, och icke kan någonsin blifva förhällandet. Frägan är endast: godkänner Aftombladets förläggare, hr Hjerta, som inför opinionen blifver moraliskt ansvarig derest han icke reserverar sig den mot hr Hellberg i AB. gjorda äreröriga tillvitelsen: att icke vara och icke ens hädanefter kunna blifva rättskaffens? Så enkel är frägan. På den kan hr Hedlunds frånvaro så mycket mindre inverka, som han lemnat obegagnade flera veckors tid att i AB. sjelf gifva u pprättelse för en sä grof förolämpning; som det icke är värt fel, om han härifrån afrest, innan en dylik hederssak blifvit ordnad; som hans fränvoro likaväl kan antagas räcka är, som veckors, ja ärtusenden, ifall han t. ex. skulle hastigt med döden afgå, hvilket allt icke förändrar det faktum, att tidningen AB., hr Hjertas tidning, tillätit sig äreröriga beskyllningar; och som slutligen vår nuvarande tr,ckfribetslag icke lemnar oss nägon möjlighet att mot hr Hedlund i detta fall göra juridisk talan gällande, samt den enda regress, oss i nödfall står Öppen, skulle kunna genom för läng väntan på besagde herres äterkomst till hufvudstaden, blifva försuten. Nägon förlängning, i den uti sändebrefvet omtalade tiden af ätta dagar, är säledes frän vär utgifvares sida icke att emetse, hvilket kan vara skäl att på förhand tillkännagifva. Han erbjöd hr Hjerta en fredlig, att ej säga vänlig, utväg: den stär ännu Öppen. ,Emellertid har AB., i gär, med epitetet icke aldeles rättskaffensn, belagt det uttryck i Sändebrefvet, att hr Hjerta nu stär färdig att afträda från puelicismens arenav. Hela verlden vet att hr Hjerta väl ännu ett år lärer skola skrifva ett antal spalter för det Bergstedtska Aftonbladet; men då ban redan den 31 instundande December afgar frän förläggarskap och chefskap, trodde vi icke att uttrycket skulle kunna missförstås. Läsaren fär sjelf tillfälle att pröfva det, innan kort, dä bladets nya programm, enligt gifvet löfte, tidigt i nästa månad lärer blifva synligt. Hvad AB. menat, dä det änyo tillämpat just det öfverklagade ordet: icke vrättskaffens,, är lätt att inse: det ville försöka, om ej ordet rättskaffens kan få er liten mildare karakter.:Qvod bonuäm, faustum, felixque sit! Men tillstä måste vi, att Aftonbladets nu7afgifna svar på det ifrägavarande sändebrefvet ingalunda var sådant, som vi anse detta hafva förtjent. Dock — derom hafva vi egentligen icke rättighet ännu att tala, innan nästkommande tisdag tilländagätt . . . Hr Hellberg har i denna artikel sagt att Aftonbladets omdöme det anmärkningen i sändebrefvet är riktad egentligen mot hr Hedlund, och att han säledes har rätt att blifva hörd i såken, hvilär på ett misstag,. Men har då ej hr Hellberg sjelf yttrat den förmodan, att det är hr Hedlund som begagnat det uttryck eller framkastat den fråga om Posttidningens rättskaffenhet, som hr Hellberg funnit förnärmande, och hvaraf: sändebrefvet är föranledt? Huru vill då hr Hellberg yrka, att en annan skall svara, innan hr Hedlund fått tillfälle yttra sig? Visserligen säger br Hellberg, att hr Hedlunds fränvaro kan räcka ej blott veckor, utan är, ja ärtusenden, om hr Hedlund skulle dö undertiden, etc.; men i det fallet kan br Hellberg lugna sig, att om sädant skulle inträffa, ja, om ej hr Hedlund inom nägra få veckor äterkommer, så lofvar hr L. Hjerta att upptaga saken i hans ställe. Hr Hellberg förmenar att hans afsigt aldrig varit att göra hr Hjerta till skiljedomare mellan honom och hr Hedlund. Men hvad kan det dä betyda, att hr Hellberg nödvändigt vill veta om hr Hjerta godkänner eller icke godkänner br Hedlunds framställning, gjord under en tid då hr Hjerta befann sig utrikes, och ehuru kr Hellberg sjelf antager, att hr Hedlund hade interimsstyrelsen af Aftonbladet? Vi bekänne uppriktigt att vi ej kunne förstå detta. Om hr Hellberg tror att en juridisk regress emot len förment förnärmelse kunde blifva försuten genom Ihr Hedlunds bortovaro, så behöfver han blott slå upp Itryckfrihetslagen för att vinna underrättelse om att den deri för vissa mäl stadgade preskriptionstiden af sex månader icke gäller för enskilda rmälsegares I talan, samt att han säledes misstagit sig. Allt detta hindrar ingalunda, att vi redan nu kunna yttra oss korteligen om den uppfatiring, som hr HellI berg gjort af ordet rättskaffe: I or att få riktigt popggracn reda på betydelsen ef ac a ord, så noggraont som det synes vara bebofipt i polemik med tr Hellberg, vore det visserligen tjenngast att vänta till dess an as GR