Aftonbladet – 24 oktober 1851, sida 1

Gronirgsförmåga, upprepade Bengtson föraktligt, nej, men godningsförmåga, nin bror ... det är ett alldeles ypperligt gidningsämne. Man stoppar ned dem en aln ifrån hvarandra, och efter en 40 å 50 år har man dem multnade och den förträffligaste och fetaste jord., Men det är allt långt att vänta. Visserligen, visserligen; men uncder tiden sår man ändå, sedan man likväl försst utbredt detta sköna machin-affall — du vett att jag ätven har fabrik i stan, och under väifstolarne bildas en hop dam och flock af wllen. — Se här .. 0 Han öppnade en annan säck, som innehöll byfvelspån och någonting som liknade flottiga ullkardor. Det är likväl ganska svårt att få detta gödningsämne att ligga stilla på åkern; det vill gerna blåsa omkring för vinden eller också fastna på plogen när man kör; men är det en gång nedkommet i jorden, så är det makalöst ... Nu gå vi vidare, om ni behaga. Akta er för den der bron, den ir lite skral. Vi klifva öfver den här gärdesgården: så der .. . .v Här ör verkligen rätt vacker utsigst . .. du bar en liten förtjusande insjö med löfsttränder,, sade jeg och såg mig omkring. ;Jaha; den der sjön ämnar jag tappa ut med det första, bara jag hinner; men här är så mycket att göra ... Amnar du tappa ut den? Du förlorar då det enda vackra här finns, och blir utan vatten: ty jag ser icke till något annat. Åh-jo, jag har källor. Ack, min bror, det blir den bästa åker på bottnen af sjön; en gyttja, som är oförliknelig. Har du icke bört talas om Nilens öfversvämningar och dess fruktbara gyttja? Jo, bevars; men ...