Aftonbladet – 24 oktober 1851, sida 1

sin gröna mössa och begaf sig helt intresserad utför trappan, följd af mig, som icke vågade se på Arnold, af fruktan att utbrista i det mest högljudda och oanständiga skratt, vid tanken på den sällsamma traktering, vår värd velat bestå oss. Se här, fortfor han, då vi kommit ned till det rankiga stakettet, som omgaf gården, phär, på den här åkern, har jag i år användt denna machin, hvilken till den grad är inbesparande af fröct, att när såningen var slut och jag hällde ur det som blifvit öfver, jag knappt kunde märka någon den ringaste förminskning. Och likväl lät jag dem fara öfver åkern med machinen, ehuu den är ganska tung och måste dragas aftvenne par oxar, oafbrutet i tvenne timmar.n Det tvifiar jag alldeles icke pås, sade Arnold storskrattande, ty jag kan också icke ippticka en enda rofva; här är ju endast tistel och vild senap.v ;Förlåt mig, min bror; nästan midt iåkern stå några förträflliga rofvor, som jag tänker xponera på nästa landtbruksmöte ... se här, om du klifver upp på stakettet, så kan du se dem.s Men, min Gud, hur kunde du behöfva två rela timmar för att så några få rotvor? sade ag förvånad. Ab, det går icke så fort, minsann, om et shell bli ordentligt gjordt ... Ni, unga som bara kläda er och kurtisera, men ldrig göra nvgen nytias; ni gå der uppe i stockholm och inbilla er, att allting vexer af ig sjelft. Ni ha mtet begrepp om hvad en andtbrukare får arbeta ... det är inte Ick. et... i Jag kan verkligen icke se rofvorna ändå, ade Arnold, som med fara att bryta benen af ig, balanserat och strräckt sig på det murkpa lanket, och nu hoppade ned igen. Kan