Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 3

KRETSEN öreslog slutligen att vi skulle få se något af 1 den herrlighet han omtalte. Ja, vill herrarne se sig omkring lite; det röjer väl något innan vi få någon supg, Kan ag tro. Förtjuste att; komma ut ifrån qvalm och lugor, läto vi icke säga oss detta tvenne gånger, och fattade genast våra hattar, då sammna intressanta varelse, som hållit på att städa vid vårt inträde, åter inkom och började ett förtroligt och hviskande samtal med patron, hvilken efter några tysta invändningar och någon öfverläggning, gaf henne en nyckelknippa, hvarmed; hon försvann. Emellertid syntes han ögonblierligen ångra detta bevis på förtroende, ty han gick genast, under försäkran att strax återkomma, ut efter henne och lemnade oss ensamma, bedragna vår väntan på en lärorik promenad. Hvad fins väl som är odrägligare än en ledsam visit, ingenting kan i mitt tycke jem: föras dermed; man betraktar väggar och tak. taflor och konststaker som kunna finnas, mar omvexlar med att sitta, stå eller gå någre steg, man söker fåfängt efter. något konversationsämne, i ens hjerna,. förtorkad af leds naden, fins endast tomhet. och. dunkel, mar känner sin otålighet stiga ända till feber, och deremellan nedsjunka till en modlös resigha tion, man omfattar hvarje den obetydligast förändring — en dörr som öppnas, en dome stiks inträde — med ifver och hopp om ett oför modadt och lyckligt slut på sin tortyr; det börja måra och värka i benen, man får kramp a återhållna gäspningar, ens ögon bli matta oc! glosiga som på en hundvalp, och ändtligen nö man ,uppfyllt allan rättfärdighet och dröj tillräckligt för att med anständighet kunna af lägsna sig, är man nära att uppge andan : den mest dödande af alla känslor: ledsnader Jag var nu smöra nog.i en dylik belägenht