Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 1

Herr Jonsoni var sällan eller aldrig i sin bod, uta handeln sköttes af de tre unga bokhållarne. Prisern stego, varorna blefvo sämre, boden mindre väl försed än i början. Herr Ekman fortsatte som förut, stod sjelf ensam in ;nanför sin disk, men kunderna blefyo snart lika talrik som förut, Plötsligen upptäckte gatans nyfikne en morgon at iden nya boden var stängd, och på dörren stod anslaget i ansende till egarens bortresav. . Herr Jonsoni hade gjort dåraktiga affärer, ovan vi penningar från barndomen, hade han inbillat sig var millionär, med blotta 50,000. Han älskade att lefva stor och spela högt. Han förlorade, såg sina tillgångar min skas, störtade sig i halsbrytande företag, invecklade sir svärfar i borgensförbindelser, förlorade allt. och — rymde När allt blef uppdagadt och utredt, befanns att svärfaderns förmögenhet, förut starkt minskad af hans egni kostsamma lefnadssätt, icke räckte till att betala han: borgensförbindelser för mågen, Förtviflad och högmo-. dig, angreps han så häftigt deraf, att han fick slag och dog. Hans maka följde honom snart af sorg i grafven, Claras bröder, som aldrig rätt kunnat fördraga den öfverdådige svågern, och som hatade hans minne, emedan han förstört deras arf och utsigter, tilldelade af sing små tillgångar åt Clara ett kna ppt understöd. Hon hyrde sig Lisettes vindskammare. Lisette hade flyttat tillen lyckligare familj och försökte att lifnära sig med sömnad. Nu var hon tvungen att vara uppe före solens uppgång. Solen var sig alltid lik, men de underbara tonerna hördes icke mera. Men hur hon arbetade och grubblade, utvecklade sig småningom hos henne den ena färdigheten efter den andra. Hon lyckades så i sina företag, att kon kunde atsäga sig sina fattiga bröders bistånd. Rosorna på hennes kinder, som bleknat för så många o.yckor, började att b omstra änyo. Hon inandades ofta den friska morgonluften i det fönster, som blifvit henne så kärt. IHon hade den lyckan, att blifva olycklig så tidigt, att hon kunde börja arbeta på en ny och bättre lycka. En morgon som hon öppnade sitt fönster, och solen gick opp, dallrade ånyo de välbekanta, de efterlängtade tonerna genom luften. De voro, om möjligt, ännu renare, ännu mer serafiska än förut. Hon höll andan, för att icke förlora ett enda ackord. Hon glömde i ett ögonblick allt hvad hon upplefvat, hon var åter den obrutna