Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 1

lig kan njuta. Det ena nöjet har oupphörligt aflöst de andra, jag har simmat i ett haf af toner, blommor och vällukt, Alla hafva smålett emot mig, beundrat och smickrat mig. De yppersta i staden hafva trängt sig i våra rum, de bästa konstnärer hafva låtit höra sig, de skönaste taflor pryda våra väggar, rikedomen och nöjet äro hemtama i vårt hus, Min glade och älskvärde man blef älskvärdare för hvarje dag, Dock, jag är som om jag skulle vaknat ur en dröm, ur en berusning, Jag har blifvit mor, och allt omkring mig förefaller mig nu betydelselöst och tomt. Jag har tröttnat vid detta öfverflöd af njutningar, denna storm af nöjen, hvari min man inkastat mig. Jag har beslutat att lefva, åtminstone ett år för min son, afstängd ifrån verlden. Det misshagar min man, men jag kan ej hjelpa det. Min sons framtid ir mig dyrbarare, än att jag skulle vilja lerona honom i egda händer, utsatt för alla faror af en liknöjd och lättsinnig vårdarinna. Någon tid sednare: Min man har ofta, när jag ville wila mig från våra nöjer, roat sig utom hus, omtyckt som han är i aila kretsar; han börjar nu, sedan jag drasit mig tillbaka, att synas sällan hemma. Han har varit bortrest en månad — — So So ms — LA Annu sednare: Min man kommer aldrig till mig, utan stt jag skickar efter honom, och då är han otålig. Han säger att jag förlorat min färg, förfallit, blifvit ful och tråkig, Gud vet hvad han icke säger. Jag har ångrat att jag dragit mig ur verlden, jag har önskat börja det glada lifvet ånyo. Min man gjorde ett stort kalas, var vänlig några dagar, men fortfar nu att söka mig obeanta nöjen utom hus. Han är mera otålig, än jag sett honom förut. Han måtte haft någon olycka i affärsväg. Ett helt år sednare: Jag är frisk igen till helsa och lynne. Min gosse är rask och kan vara på egen hand med en pålitlig barnpiga. Jag vill ut 1 verlden och muntra mig. Men min man har alldeles förändrat lynne emot mig. Han fortfar att vara glad emot andra, men ir sträng, befallande och fåordig med mig. Han har edsnat vid mig, den lättsinnige. Hur skall detta sluta? lag har ingen glädje borta, utan honom, och han vill cke taga mig med sig. Han har ständiga undanflykter. jag förebrådde honom hans förändrade uppförande. Man san väl icke i evighet vara fästman heller! svarade han. Du får med allvar tänka på att se om vårt hus!, Så nar då den visan begynt! — — Och hvilken ryslig upptäckt: min man är spelare!