Aftonbladet – 20 oktober 1851, sida 3

NORGE. Den nya ångfregatten Desiderias dimensioner uppgifvas vara: 1667 tots längd i vattengången, största bredden 423, fot, djupgående akter 20!, fot med 14, fots styrlästighet. Dess bestyckning skall blifva 24 sextiopundige bombkanoner 1 laget, och på däcket 2 sextio-pundiga bombkanoner samt 12 st. långa 13-pundige kanoner. Af Henrik Wergelands samlade skrifter hafva utkommit de två första häftena, och skola de vara det vackraste arbete i typografiskt afseende, som utkommit från norska pressen. Uti en insänd artikel i Morgenbladet angående flickornas uppfostran, föres samma klagan hvartill äfven hos oss emellanåt kan förekomma anledning, att undervisningen för en stor del flickor riktas för mycket uteslutande på eleganta kunskaper. Förf. menar, att om mödrarna emellanåt toge barnen med sig i de husliga sysslorna, så skulle det icke behöfva skada deras förmåga att lära läsa, men emedlertid skulle de derigenom, under en ålder då man är fallen för att vilja härma efter de äldre, få lust för de arbeten, som de sedan måste förrätta, i stället att de nu mista smaken derför, då de allsicke sysselsätta sig dermed under den uppvexande åldern. Följande stycke i berörde artikel kan förtjena någon uppmärksamhet: Det förekommer ins. som om den nuvarande uppfostran i många familjer i alla stånd är till stor del orsak till den nu herrskande tonen. Huru litet fordras icke att förnöja barnet ifrån början. Men i det stället skall nu intet sparas, dels till leksaker, dels i annat afseende, och när de blifva större blifva fordringarna äfven större; då blifva de missnöjda med sin ställning, när de finna att det icke går dem, som de äro vana till; och antingen de blifva sina egna eller komma bland främmande, tänka de då mindre på att sjelfva hafva pligter, än att fordra sådana hos andra (2); och då Gud har nedlagt egenkärleken hos menniskan, är det ju sannolikt att denna blifver det mest herrskande bland folket, så att de icke känna till den flit och förnöjsamhet, som välvilja och hjertlighet mot andra skulle förskaffa dem. Detta kan nog hafva sin riktiga tillämpning på åtskilliga klasser, inom hvilka föräldrarna naturligtvis äro böjda att gifva sina döttrar en så bildad uppfostran, som tillgångarne kunna medgifva, utan att måhända alltid taga i betraktande, huruvida ej barnen efter föräldrarnas död blifva tvungna att nedstiga till knappare vilkor, som sätta dem i nödvändighet att tillgripa arbeten, hvilka ej förut öfverensstämt med deras vanor. Men hvad den stora mängden af den arbetande klassen beträffar, så står den här naturligtvis utom räkningen och får nog börja att sträfva redan tidigt. Rättelse. Tam Jo oo Am Er Far AänA oo q sa