Aftonbladet – 18 oktober 1851, sida 1

lel af sin andeliga och kroppsliga helsa på njutningar.. Jag vill för ingen del att min gosse skall hoppas någoning efter mig. Likväl är det min afsigt att lemna åt 10n0m . . . . men jag talar ogerna derom, och ber att ru Alm aldrig låter honom förstå att jag ämnar någoning åt honom. Jag har nu varit öppenhjertig emot frun, . . . jag borde icke ha varit det, — men jag hoppas att jag icke skall behöfva ångra mitt förtroende. Undra likväl icke på en mors frågor i dylikt fall; man är svag för sina barn, jag önskar naturligtvis al möjlig lycka åt min dotter . . .o Man skall icke vara svag för dem, utan stark, till deras stöd., Ni är en fullkomlig menniska, ni, herr Ekman. ;Aha! sade hofrättsrådet för sig sjelf; -jag gissade riktigt; jag har trådarne till planen framför mig. Pappa har uppdragit mamma att sondera sin gamla beundrare, om han verkligen ämnar göra den unga mannen af den ryktbara familjen Bodisken til. sin arfvinge, och i sådant fall bjuder man ut sin dotter, och gör upp partiet i all ordning. Gubben kan ej dölja något, och släpper ur sig sin hemlighet; skönt! det blir ett lysande bröllop, en fin middag, ha, jag skall, vid min själ, understödja den planen. — wTycker herr Ekman om musik? . frågade Cara den förlägne kryddbodbetjenten, när hon slutat sitt föredrag. och sprang förbi hans undangömda plats. Hennes goda hjerta sade henne att hon borde uppmuntra den skyggs och tillbakadragne mannen. Jag tycker mycket om musik, svarade han och slog ned ögonen. ;Kanske herrn spelar sjelf?o ,Jag?, svarade han förskräckt, fruktande att har Iskulle bli trugad att stiga fram förbi alla de der ung damerna, för att sätta sig vid fortepianot. Jag? Nej, jag försäkrar jag har aldrig ens tagit i ett fortepiano., Men har ett godt öra, sjunger kanske? Nej, jag kan icke sjunga annat än psalmer. Vv. Min älskade Augusta! Här hemma är ingen son förstår mig, kanske det kommer sig deraf att jag ick