das; att allenast en mindre del af de anslagna undsättningsmedlen bör utlemnas utan äterbetalningsskyldighet; att sagde medel för öfrigt, emot derför ställd säkerhet, böra användas till räntefria län med bestämd äterbetaluingstid, samt att sökta understöd i första rummet böra tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig använda desamma på ett sätt, hvarigeaom fattiga och arbetslösa personer kunna erhålla sysselsättning och tillfälle att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle; och hafva Rikets Ständeralltsä, med bifall till kongl. propositionen, funnit skäligt besluta: 1:o att Kgl. Maj:t, för behöfvandes undsättning vid inträffande missväxt eller eljest felslagen skörd, fort farande äger att disponera: a) att dels uti Rikets Ständers bank, dels uti riks gäldskontoret innestående behällning af ej mindre 1830 ärs kreditiv-medel, än de till dylik undsättning redan anvisade, hittills influtna tullafgifter för utländsk spanmäl, jemte hvad som kan inflyta genom återbetalningar ä meddelade undsättningslän; bd) de tullafgifter för utländsk spanmäl, som intill innevarande ärs slut ytterligare kunna ingä; och ec) de dylika medel, som från och med början af år 1852 och så länge de i sädant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade, komma att inflyta; 2:0o att Riket: Ständer dessutom, vid fastställandet af den kreditiv-summa, som till rikets försvar eller andra angelägna föremål under innevarande riksdag kommer att på riksgäldskontoret anvisas, skola taga i beräkning hvad utaf denna summa kan, utöfver ofvanberörda tillgängar, intill Rikets äStänders nästa sammankomst, behöfva användas förnu ifrågavarande indamäl; 3:0 att, af de till Kgl. Maj:ts nädiga disposition ställda undsättningsmedel, en summa af högst Femio tusen riksdaler mä, under tiden intill nästkommande riksdag, få begagnas till undsättningar, utar iterbetalningsskyldighet, ät sädana behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i ständ att af egna tillgångar ätergälda de undsättoingsanslag, hvilka dem tilldelas; börande dock dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig attså använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa personer dei igenom beredas sysselsättning och möjlighet att medelst eget arbete förtjena sitt uppehälle; 4:0 att här ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till räntefria läneunderstid med bestämda betalningsterminer och emot vederbörande större eller mindre menigheters gemensamma ansvavighet eller annan af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet; 5:0o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfälen för de behöfvande böra beredas att erhälla sys selsättning och förtjenst vid allmänna arbetstöretag; samt 6:0 att de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afsedda medel må, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till riksgäldskontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk att det sälunda emottagna beloppet, vid skeende reqvisition för dermed afsedda ändamål Kgl. M:t tillhandahälla. Vidkommande den till Rikets Ständers afgörande af Kongl. Maj:t öfverlemnade fräga om afskrifning ai den serskilda kreditiv-summa ä 1,000,000 rår, som under riksdagen ären 1828, 1829 och 1830 anvisade: för spanmälsundsättningar i missväxtår, och hvilket kreditivs hela belopp, efter deraf skedda utoch äterbetalningar, till följd af Rikets Ständers föreskrift vid 1840 och 1841 ärens riksdag, blifvit fördt inom lioien i riksgäldskontorets räkenskaper; så hafva Ri kets Ständer ansett en fortfarande balansering at samma fordran vara utan allt ändamäl och derföre förordnat att denna kreditiv-fordrans, med En million riksdaler, inom linien upptagna belopp skall w riksgäldskontorets räkenskaper helt och hället afföras. Rikets Ständers skrifvelse, af d. 16 April 1851, angående förändringar i afseende på inrikes brefvexlingen. I ändamäl att befrämja en lättad inrikes brefvyexling jemte förenkling i så väl uppbörden af postverkets intrader som de härvid erforderliga kontroller, hade med åberopadt stöd af andra länders under sednare tider vunna erfarenhet, hos rikets ständer blifvit framställda ätskilliga förslag, hufvudsakligen samrmanstämmande deruti, att, till ernående af berörda m. fl. fördelar, utan att sämedelst för framtiden beröfva postverket tillräcklig inkomst, portoafgiften för alla bref af samma vigt, hvilka emellan orter inom riket försändas, skulle jemkas till lika belopp samt erläggas med että brefvens baksida fästadt serskildt slags stämpladt papper, genom hvilka förändringar äfven möjligt bletve att vid postvägarne, der sädant lämpligen ske kunde, med obetydlig kostnad inrätta nya mottagningsställen för bref, hvarest penningeuppbörd ej komme att ega rum. Vid pröfning af de i ämnet sälunda gjorda framställningar hafva rikets ständer, ehuru bestämmandet af ett lägt medelporto, lika för hvarje bref om samma lodtal till alla orter inom riket, utan afseende på afständet dem emellan, samt införandet i sammanhang dermed af brefmärken, hvarmed postporto finge betalas, troligen skulle icke allenast föranleda en ökad brefvexling, utan äfven ästadkomma en nyttig förenkling i uppbörden och redovisningen af postmedlen samt i öfrigt fördelaktigt inverka på industriens och handelns utveckling, likväl derjemte mäst fästa uppmärksamhet uppå den sannolika minskning i postintraderne, som af en dylik förändrings införande skulle, ätminstone till en början, blifva en följd; och då, i saknad af fullt tillförlitliga beräkningar, ej heller kunnat, uteslutande med ledning af förhällandena i andra länder, på förhand antagas, att denna minskning i postintraderne icke komme att medföra en alltför betydlig uppoffring för statsverket, hafva rikets ständer, med anledning af ofvan omförmälda förslag, för närvarande endast i underdänighet anhällit, det K. M:t täcktes i näder anbefalla poststyrelsen att låta upprätta, på tillförlitliga beräkningar grundadt förslag till införande af ett, i nu antydda syftning, förändradt system i afseende ä postväsendet, samt att nädig proposition i ämnet derefter mätte till rikets ständer vid nästa riksmöte blifva aflåten. Rikets Ständers skrifvelse, af d. 26 April 1851, angående prägling af silfvermynt å 4 sk. bko, innehäller en begäran, att, jemte bibehällande af det redan präglade kopparmyntet å 4 sk. banko, mynt å enahanda valör mä utpräglas af 12-lödigt silfver med det remedium i finhet och vigt, K. M:t kan finna godt i näder bestämma, samt att K. M:t täcktes förordna, det fränsidan ä ifrägavarande silfvermynt må af valören ensamt upptagas. Rikets Ständers skrifvelse, af d. 26 April 1851, angående åtgärder för en förbättrad själavård i hufvudstaden, innehäller anhällan, att K. M:t täcktes anbefalla de undersökningar och ätgärder, som för en förbättrad själavärd i hufvudstaden kunna finnas erforderliga, samt att K. M:t dervid täcktes taga i nädigt öfvervägande, om icke för detta ändamäl företrädesvis bör afses: 1:o att allmänna kyrkovisitationer hällas i hufvudstaden, liksom i öfriga svenska församlingar; 2:0 att det ordinarie presterskapets lön bestämmes genom konventioner; 3:0 att de extra ordinarie presterna erhälla ett skäligt arfvode, så att derigenom tillfälle och äliggande kunde gifvas det yngre presterskapet att i vidsträcktare män, än som nu är fallet, deltaga i församlingarnes andliga värd; 4:0 att pastorerne i möjligaste mätto befrias från de för deras egentliga kall främmande göromål; 5:0 att barnens undervisning äfven under den tid, som förflyter emellan utgängen frän folkskolan och nattvardsberedelsen, må blifva en offentlig angelägenhet; 6:0 att husförhören, enligt deras ursprungliga bestimmelse, må hällas, icke i sakristian, utan i huIsen, och förhörsrotarnes antal ökas; 7:0 att flyttningsförhör med tjenstehjon allmänt anI befallas; och Om at mn detlanocttidarna förindrac till närmare ka