nude Ar 2 FO EU VALE U CHR UUCIE UTUOLREDO! samt tvertom, erhåller 50 procents rabatt afgiften Korrespondens-artiklar. Berlin den 6 Oktober 1851. (Slut fr. gärdagsbl.) I stället för att underNitta den inre röre a i. Sen, göra den igengrundade Oder-floden åt e å farbar, befrämja bättre väganläggningar, nec rbosätta postportot och lätta fabrikanternas beh. — jat större kapital och bättre machiner, tänkt G, nu mera blott på skyddstullar. Redan ifrå 1840, då man begynte bråka med korpor: rdttionsoch skråväsendets återupplifvande, hac 25anfallen emot näringsfriheten begynt; den hb ngiskyllade man för en del näringsgrenars aft; nande. Men ända till år 1848 hade ingentin TE Iblifvit afgjordt. val! Vid revolutionen detta år visade sig a lålstörsta delen af det konstitutionella partic hörde till prohibitisterna, medan det demc er) Ikratiska partiet var handelsfrihetens såväl sor all annan frihets försvarare. Men sedan för: demokraterna och derefter de konstitutionell blifvit fördrifna genom reaktionen, stod denn ensam qvar, och i afseende på handelsfrågo alldeles rådvill. En stor del af junkerpartie hyllar handelsfriheten, derföre att fri utoc! införsel är förmånlig för de stora godsägarne handelsministern von der Heidt var åter er afgjord prohibitist, och det öfriga reaktionär? ån pre understödde hans yrkande på tullför. Ihöjningar. —) På tullkongressen i Kassel uppträdde von I Ider Heidt med förslag till sådana på alla slagå väfnader af bomull, silke, ull, o.s.v. Men nu väckte riddargodsägarne i Pommern och Prenus: sen, jemte köpmännen vid Östersjön, en så! dan storm af klagomål och föreställningar; — latt, i trots af de sydtyska staternas trägna ; Junderstöd för tullförhöjningarne, ingenting i den vägen kunde genomdritvas. Enligt tullföreningsakten måste samtliga föreningsstater; na vara ense om de förändringar, som skola ilske i tulltaxan; och nu, såsom ofta förut, framsköts det lilla Braunschweig att lägga in Isitt veto; mot detta strandade då hela pro: hibitifplanen. Under tiden hade likväl Östera rikes politik vunnit makt öfver kabinettet i g Potsdam; för Preussen återstod intet annat val, än emellan ett krig för Tysklands frihet pleller undergifvenhet för det ryskt-österrikiska 1 öfverväldet, Huru det valde är bekant: nordhi tyska unionen gafs till spillo, preussiska tropIparne drogos tillbaka från Hamburg, Hessen och Baden, den gamla förbundsdagen återställdes och Preussen kastade sig i armarne j på den österrikiska reaktionen, för att, som det hoppades, snart se revolutionen fullständigt utrotad. Detta verk håller man nu på att utföra i Frankfurt; men för att fullkomligt slå Tysk, lands nationella interessen under sig, gjorde sterrike ett mästergrepp, som skulle med ens undanrödja Preussens öfvervigt i norra Tyskland. Österrikes prohibitifsystem — så hade österrikiska handelsministern von Bruck tänkt ut saken — skulle förändras till ett mildare, ehuru alltjemnt med höga tullsatser, och nu föreslog furst Schwarzenberg i Dres: den ett rÖsterrikiskt-Tyskt Handelsförbundo, åberopande härvid sjelfva Tyska Förbunds! akten. Märkvärdigt nog gick Preussen äfven! in på detta förslag, band händerna på sig ger nom bifallet, och märkte ej snaran, huru nära och åskådlig den också var. Men så snart detta blef kändt i Berlin skallade ett rop af bestörtning och harm öfver den kortsynta politiken. Icke blott pressen, utan en mängd allmänna möten ådagalade ovedersägligt, atti den stund Preussen utbyter den af Preussen stiftade Tullföreningen mot ett ÖsterrikisktTyskt Handelsförbund har det för alltid förlorat sista återstoden af sitt anseende. Nationens blickar skulle efter den dagen icke mera vända sig åt Berlin, utan åt Wien; på Wiei berodde sedan äfven Nord-Tysklands välmakt eller vanmakt; Österrikes öfvervigt vore då en gång för alla afgjord; vid Donau komme ty: ska folkets öde att bestämmas, och Preussen blefve på sin höjd kejsarens förste kronvasall, V Fabrikantpartiet och handelsministern läto! dessa betänkligheter ej bekomma sig det rain-t sta; men det gammal-preussiska Partiet komc nu i rörelse, och sjelfva hr von Manteuffel blef motsträfvig. Frihandelspartiet yrkade att g Preussen väl måtte förena sig, men icke medl Österrike, utan med sSkatteföreningen,, d. v.k s. med Hannover och Oldenburg; härigenomifi skulle den redan bestående Preussiska Tullför-!e eningen sträcka sig ända till Nordsiön, och sålk: väl Bremen, Hamburg och Libeck, som Mech-då lenburg och Holstein skulle snart ingå i för-lta eningen, hvarigenom helt andra förmånervi voro att vinna, än dem Österrike hade attsc erbjuda. ic Den så kallade Skatteföreningen, som redan le iger rum emellan Hannover, Oldenburg ochni Lippe-Detmold, beror på handelsfrihet, ochat alla de öfriga nyss uppräknade staterna i norrab: Tyskland hylla samma system. Handelsfri-tr. hetspartiet i Preussen yrkade i följd häraf, da tt Preussen måtte nedsätta sina redan gjorda de ullförhöjningar, och, återgåtnde till den förut gä gällande grunden af 10 0, skyddstull, räcka) randen till en förening med ifrågavarandelhv vordtyska stater. ij de När man nu, alldeles oförberedt och oför-pa aodadt, förnam alt: Preussen bade den,7 sist. Ti september slutat en handelstraktat med IHantill over, blef ett stort jubel ibland alla handels-sta rihetens vänner, men hvilket snart åter tvsttrv ) j