Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 3

— Under utrikes i dag fö ligare underrättelser om de festligheter, som förberedas i England till emottagande af Kossvth. Englands utmärktaste män, likaväl som massan af folket, synas vara iifvade af samma cnthusiasm, att: värdigt fira den utmärkte flyktingen. Det utsgör icke det minst vackra drag af den engelska nationens ädla sinnelag och handlingssätt uti sednare tider, att den så erkänner en storhet, äfven uti dess olycka, under det på andra håll man så ofta gör lyckan och framgången till gradmätare på personers värde. Hade Österrikes kejsare skyggat tillbaka för den i historien nära nog oerhörda handlingen inkalla frimmande härmassor, för att under! ett folk, hvilket det Habsburgiska hucct hade att tacka för sin räddning: ett folk, hvars, genom traktater helgade och åter med vya löften och eder besegla sjelfständighet, ma regenthus icke aktade för rof, att genori det i hemlighet uppväckta kroatiska upproret undergräfva; hade förräderiet ej i yttersta stunden omintetgjort alla det ädla ungerska folkets sagolika bragder och segrar, så hade Laios Kossuth i detta ögonblick varit sitt lands styresman och välgörare, och utgjort föremål för beundran äfven af dem. som nu, efter hans fall, ej blygas att öfvej honom uttala hån och smädelse. Mänga a dessa personer, som nu kyssa segrarens föt ter, skulle, under en anvan sakernas vändning hafva sökt nådebevisningar af samma person de nu söka ej blott förneka, utan på alla upp. tänkliga sätt medsätta. Lyckligtvis finnas doch andra, som Ibygga sina omdömen på högre moraliska grunder, som bedöma cen perso efter hvad ham velat ädelt och handlat stort utan afseende på om han i sitt sträfvands lyckats eller ej. o— Kommhistersadjunkten P. Wideman Skara stift lar hos domkapitlet anhällit at få afsäöga sig prestembetet, och blifvit från al vidare utöfnag af samma embete skild. (P. T.)