Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 1

KREYDDERAMHANDLARNE, ) STOCKHOLMS-INTERIEUR AF EIELLMAN-GORANSON. Någon annan föreställning om äktenskapets mångfaldiga pligte. omsorger och mödor hade ännu icke uppstätt hos cen unga Clara; hon hade låtit Lisette prata, utan att hira derpå i början, sedermera lyssnat, slutligen hört på med uppmärksamhet, och snart kommit derhän utt hon tredde benne, så att hon antog den falska, ehuru nog allmänna åsigten, att det lyckligaste tillstän! för en hustru är det, då mannen behandlar henu: som en sällsynt utländsk vext, hvilken icke har pagortivg cunat att göra, än att blomma för honom i nöjets Isken, närd af yppighet, och bevarad för inflytelsen af verklighetens kalla temperatur. Och hvarifrån skulle hon fått nägra andra begrepp? Ur historien? Det enskilda lifvets historia är aldrig skrifven, blott konungars och drottningars, och den är incommensurabel med en stackars hustrus? Ur romanerna ? De sluta just der de borde börja, till både mannens och qvinnans upplysning vid äktenskapet. Af musik och målning? De göra hjertat, liksom all skön konst, kärsligare och ömmare, men de förvekliga, om de icke föregås och åtföljas af allvarligare öfningar. Af föredömet i sina föräldrars hus? Det var endast passande för ett allcdeles likadant förhållande som mellan hennes fader och moder, för en alldeles likadan sambhällsställning som deras. Och så är det alltid. Fru Alm hade ingenting medfört i boet, Alm var en förmögen mans son, och hade sjelf samlat förmögenhet, innan han gifte sig. Han befallte, och hans hustru lydde. Han försåg huset tillräckligt, men dagligen, så att hans fru icke behöfde hafva den minsta förtänksamhet om det hela; så länge mannen, dagligen lemnade penningar till ett visst belopp, så ver det ingen konst att hushålla i en stad som Stockholm, der allt finnes till öfverflöd för kontan) Se A. B, N:o 234, 236—239.