Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 1

en karl? Sällskapet börjar bli något blandadt., vUrsäkta, min nådigaste bror, den gamle mannen kan intet ögonblick vara utan sin bokhållare, sitt allt iallom, sin enda arfvinge, om dun vill veta.n Aha! tänkte hofrättsrådet, der ha vi ägget. Det är en spekulation af pappa, att gifta bort sin intressarta och romantiska dotter med det der enfaldiga kräket till karl, för att sedan sjelf få gubbens schaber om händer, när denne lägger ihop sina ögon.v . Huru alltid berättaren kan veta hvad hofrättsrådet tänker, kommer sig deraf, att hofrättsrådet är berättarens sagesman. Gamla herr Ekman blef placerad vid middagsbordet emellan tvenne äldre damer, af hvilka den ena, lika silfverhårig som han sjelf, var ett vidunder af fetma; heunnes undra haka skulle kunnat vara en tillräcklig barnmage nästan; kinderna hängde vattusigtigt slappa: ögonen voro milda, och ännu drömmande, men ögonlocken snöhvita, och hela hennes digra lekamen omgaf: af en sådan massa af ljusblått siden och spetsar, att hon inkräktade åtminstone hälften af gubbens plats. Den andra, som lyckligtvis satt till höger, var deremot ett lefvande skelett. ehuru också utstyrd med en mängd af gazer och tyll; näsan var krokig och tunn, läpparna hvassa som en sax, ögonen mörka och sticksliga, men amsiptet ännu högrödt, möjligen sminkadt och det svarta häret bart, ehuru tydligen peruk. Föröfrigt prunkade hon med en mängd af guldringar, armband af perlor, och juvelsmycke på den bruna, lädertorra halsen. Den feta hade blifvit presenterad för herr Ekraan såsom enkefru Schlaf och den magra såsom mamsell Stenrik. Mamsell Stenrik öppnade sin konversation med herr Ekman redan vid buljongen och sade med en serdeles noggrannhet i uttalet: Det var serdeles interessant för mig att åter få den äran att råka herr kryddkramhandlaren. Jag hade kucppast någonsin kunnat hysa det hoppet. Herr Ekman såg opp ifrån den saftiga buljongen på det torra ansigtet med en fråga i hvarje blink. Jag trodde aldrig mig förr hafva haft den äran. ... Jo, men äran är min,, genmälde damen och sväljde