Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 1

andades med välbehag ångan af en bricka med lax i smålådor, som en uppassare i detsamma förde förbi honom. Jas, svarade herr Alm, hviskande, ,jag har bjudi ett gammalt original här i församlingen, som i dag blif. vit vald till kyrkovärd.,. Hvad heter den värda mannen? frågade hofrättsrådet. Det är en gammal rik kryddkrämare, som heter Ekman. Gubben har aldrig varit ute i verlden, men han har sin bod här nära i grannskapet, han har, som sagdt, blifvit utvald till kyrkovärd i dag, och det smickrade naturligtvis hans fåfinga. Jag, såsom hans nye medbroder, kunde naturligtvis icke undgå att bjuda honom, som jag hoppas att bror ursäktar., Herr Alm, som egde mycket inflytande bland de väljande i församlingen, var egentliga orsaken till gubben Ekmans viljande, hvartillt han hade sina egna skäl, som snart skall inses; det var nemligen det enda möjliga sättet att få ut den tillbakadragne gubben i verlden och komma i beröring med honom. Ekman hade deremot ingalunda af fåfänga mottagit kommunalförtroendet, såsom herr Alm trodde, hvilken dömde som vanligt andra efter sig sjelf, utan derföre att han ansåg som en pligt att icke undandraga sig ett förtroende, som han ansåg både vigtigt och nära nog heligt. Har gubben familj? frågade hofrättsrådet småleende. Nej, han har aldrig varit gift. ;Hvad fan kan Almen då ha för spekulationer på honom! På hans penningar?, tänkte hofrättsrådet, det är möjligt, man kan aldrig få nog med penningar., Ändtligen inträdde en vördnadsvärd gubbe med långa hvita lockar, gammalmodigt klädd i svart engelskt kläde med svarta silkesstrumpor och skor; hela kostymen val förfärdigad för mer än trettio år sedan, då han ämnade gifta sig med Maria; sedan dess hade han icke ansett sig behöfva vara dyrbart utstyrd. Gubben infördes af värden med mycken ceremoni uti det mindre rummet. Med gubben följde en ung man med serdeles blyg och tafatt hållning och stora röda händer, men för öfrigt godt utseende och väl klädd. Ingen annan gaf akt på honom, än det skarpsinniga hofrättsrådet, som hväste med sin hesa röst till värden i förbigående: Hvad är det der för