Aftonbladet – 16 oktober 1851, sida 1

ter, både i parti och minut. Så länge man icke tänket! på att bilda de unga qvinnorna planmessigt för framtiden, till medveten sjelfverksamhet för eget och de sinas bästa, så länge man icke ger dem något stöd af theo. rier, och theori finnes för allting, om man blott icke i: förskräckt för det lärda ordet, så skall alltid en qvinna som blifvit uppfostrad i ett förmöget föräldrahus, blifvc för sin man, i stället för en hjelpreda till besparing oct till barnens uppfostran, endast en anledning till icke blot ökade, som är naturligt, utan onödigtvis mångdubblade utgifter. Sådant bär sig väl i ett rikt hus, i första ge. nerationen, men redan den andra blir fattigdomens offer, utan att vara uppfödd i fattigdomens skola. Derföre gåi det inom medelklassenn upp och ned, ned och upp lyckligaste fall, men oftast Lara ned. Bland allmoger är förhållandet annorlunda; Der arbetar hustrun jemte mannen, på ökandet af den gemensamma välfärden. Dei äro begge producenter, men inom medelklassen är en. dast mannen producent, och hustrun endast konsument IL Friaren Jater frimföra sig. Söndagan kom. Middagen var redan färdig att ser veras. Det stora dukade bordet i salen prunkade mec blommor och lyste af silfver och kristaller. En förnän magnat, ja till och med en bankir, skulle icke kunna hafva det präktigare. I ett mindre rum bredvid den nå got inskränkta salen stod den gamla svenska nppfinnin. gen, hvilken förhåller sig till middagen som gryninger till soluppgången, det öfverflödiga s. k. bränvinsbordet som kanske just derföre kommit i bruk i norden, eme dan gryningen här skall vara betydligare än i södern. Gästerna voro redan samlade, de manliga sågo me längtande blickar på det lilla bordet, men talade likvä tåligt om likgiltiga ämnen, hvaribland äfven en smul om dagens predikanter, dock icke om någon predikan Värden sjelf såg emellanåt på klockan, och syntes li tet orolig. Väntar bror någon mera än 0oss? frågade husets bä sta vän, det magra hofrättsrådet Formelin, i det han in