Punkteringen uti såväl denna mening, som uti den ui öregäende: Fadren i himmelen åc. utmärker att, L om hvar man vet, en och samma tanke understudbi om uttryckes på det ena språket med flera, och på st et andra med färre ord. Tj Af hvad jag nu haft äran anföra, hoppas jag det!p ydligen vara ädagalagdt, att Mnemoniken kan be-ld raktas från en linguistisk synpunkt. Önskeligt vore la ock att, genom denna min populära framställning åltlf saken, mängen komme att med mig dela den öfver0 tygelsen: att det Mnemoniska spräket förtjenar att k studeras lika väl som något annat lefvande spräk, el-la ler snarare företrädesvis framför nägot annat, allden-n stund intet språk mähända har en vidsträcktare till-!f lämpning än detta, som nemligen eger uttryckssätt för nästan allt, hvad till menskliga vetandet hörer. k Ett annat språk, jemförligt med det Mnemoniska, S men på hvilket endast arithmetiska tankar kunna ut-FE ryckas, är det Algebraiska. Ingen förnekar dess utk ymordentliga gagn; ingen, som söker en vidsträcktare d bildning, drager i betänkande att kosta arbete och d nöda på dess studium, oaktadt detta språkets uttrycksa sätt synas för den deruti oinvigde mycket konstigare, !p in uttryckssätten på det Mnemoniska spräket. Näågonb rimlig orsak till förskräckelse för det Mnemoniskalv språkets svärigheter bör säledes icke gerna kunna fö-C :efinnas, synnerligen då vi besinna detta spräks oänd-ls igt större användbarhet i jemförelse med det Alge-!C praiskas. k En sak, som här dock icke bör lemnas oanmärkts vid frågan om ett spräks svärigheter, är den af alla 1 kända, dock stundom förgätna omständigheten, attc vemligen det är en väsendtlig skilnad mellan att för !s fatta skrifter och att läsa eller förstå författade skrifter. Förmågan af det sednare mäste man först in-l4 nehafva, för att sedermera kunna förvärfva förmåganls af det förra; och hvad nu särskilt Mnemoniken be-l( träffar, skall visserligen ingen tänkande menniskall finna detta slags spräkstudium värre än nägot annat. i Stockholm den 11 Oktober 1851. 1 J. A. W. Busch. hh I 1 Att Mnemonikern herr J. A. W. Busch inför oss aflagt högst intressanta prof på sin förmåga att på mycket kort tid inlära ett större antal för minnet svära saker, ziffer-uppgifter m. m., samt att tillika )s med fullkomlig säkerhet i minnet behålla hvad för längre tid sedan inlärts, det göra vi oss ett nöje att på tit. Buschs begäran härmed intyga; och detta så mycket heldre, som vi anse denna konst kunna för en hvar blifva af stort gagn, säväl i studerkammaren, som i det praktiska lifvet. Stockholm i Mars 1850. C,. G. Cassel. 0. Carlheim Gyllenskjöld. Lagman. Expeditions-sekreterare. L. Akerberg. B. G. Bredberg. Sekret. i K. Bergskollegium. Bergmäst., L.K. W. A.l E. J. Nordenson. Axel Lamm. Kongl. Öfver-hofpredikant. Medic. Doctor. Att mnemonikern hr J. A, W. Busch inför mig visat prof på sin stora förmäga att uppfatta och ätergifva ända till femtio endast en gäng för honom dikterade, ur deras sammanhang ryckta dels ord, hvaribland de mest konstgjorda namn, dels satser, än på svenska, än på andra lefvande, ja ock döda språk, äfvensom de största och svåraste sifteruppgifter, och det allt på blott nägot mer än en half timmas tid, utan att vid det på diktamen omedelbart följande återgifvandet deraf misstaga sig på mer än ett enda ord, som var ett svenskt; sädant är för mig ett särdeles nöje att, på tit. Buschs begäran, härmed intyga, under den uppriktigaste tillönskan af all framgång ät ett studium, som tvifvelsutan förtjenar lika mycken uppmärksamhet, som det lofvar att blifva af stort gagn säväl för det vetenskapliga, som för det praktiska lifvet. Stockholm den 19 Mars 1850. A. N. Schmidt. Rektor och Semin.-föreständare. På anmodan af Mnemonikern, hr J. A. W. Busch, få undertecknade härmed intyga följande: 1) att herr Busch begärt att från nägon skola få en gosse sig tillsänd, hvilken vore ä förståndets och minnets vägnar särdeles vanlottad, för att med honom anställa ett mnemoniko-praktiskt prof vid inlärandet af nägot, som en af oss skulle bestämma och hvilket ansägs vara synnerligen svärt för det naturliga minnet att behålla; 2) att en så beskaffad gosse vid circa 12 ärs älder blifvit vald, samt att till läroämne uppgifvits: uppräknandet i ordning af namnen på Bibelns alla Böcker; . 3) att gossen, vid en inför oss samtlige anställd examen, utan fel a) uppläst det omnämnda pensum i Bibeln; b) kunnat säga Kapitel-antalet för en hvar af Bibelns Böcker; samt dessutom ec) kunnat angifva areal-innehållet och folkmängden icke blott i hvarje verldsdel, utan äfven i hvarje stat uti Europa, enligt den mnemoniska Geografi, som af tit. Busch blifvit från trycket utgifven; 4) att gossen, enligt min, Öfverbergs, bestämda kännedom, användt följande tid för inlärandet af ofvanskrifne ämnen, neml.: a) för de 89 namnen, 3 lectioner; b) för kapitel-antalet i de nämnda Böckerna, 2 lectioner; e) för den Geografiskt-Statistiska kunskapen, 4 lectioner; hvardera lectionen af circa 2!y, 33 timmars längd. Stockholm den 28 Januari 1850. Gust. Reinh. Rabe, H. J. Öfverberg, Lector vid Stockholms Gymn. KE. Hofpredikant. F. L. Samuelsson, John Olof Leffler, Filos. Mag. Filos. Mag.