KRYIDKRAMHANDLARNE,) STOCKHOLMS-INTERIEUR AF KIELLMAN-GÖRANSON. H. Två rivaler. I. De hemlighetsfulla tonerna. Nå jag säger, att den söta mamsell Clara höll ord Att mamsell kunde vakna och stiga opp så tidigt, innar det blef riktigt dager. Och att mamsell Clara gjord mig en så stor ära, och gjorde sig besvär att gå ände hit, fyra trappor opp på min simpla vindskammare !, Åh, jungfru Lisette lilla, jag har ju icke gått me än tre trappor från vår våning, och dessutom lofvade ja; komma. Det skall bli så roligt att få se solen gå opp. Clara var dotter till en f. d. kryddkramhandlare, son köpt sig ett hus på Österlånggatan, och slagit sig i r på gamla dlagar. Jungfru Lisette var uti den ålder, son qjinnan kalllar sin bästa, midt emellan ungdomen och ålder omen, mem hvilken minst behagar männerna, emedan de då äro för gaamla att älskas, och för unga att vördas. Jung. fru Lisette stod på en viss oberoende fot, i följd af gjorde besparingar i ungdomen, men försakade icke att ytteriigare förtjena, genom att gå tillhanda i bekanta hus, i synnerhet hos sitt värdfolks, grosshandlar Alms, der hon val fruns hjelp:eda och rådgifverska. Jungfru Lisettes vindskammarföreter vette åt öster, och låg högre än det hus. som skiljt herr Alms ifrån Skeppsbron, så att hon kunde skryta mec att dagligen se so!en gå opp bortom Djurgårdsberger. Clara hade hört jungfrun så många gånger tala derom, att hon ändteligen beslöt att bryta af sir inrotade vana att sofva till klockan nio, och en end: gång försöka att vara uppe före solen. Lisette öppnade fönstren, och Clara satte sig på er ?) Se A. IB. N:o 234, 236—238.