Aftonbladet – 15 oktober 1851, sida 1

i en soffa, sitt dig på en stol, Clara. Än tycker mmm: att mamsell går för mycket in med fötterna, och är tyc ker pappa att mamsell går för mycket ut med dem. Vil mamsell ha en ny schal eller en ny hatt, så är det at först tigga mamma länge och väl och sedan begära a pappa, och när han lofvat en gång, få gå och vänta läng och väl, och till slut, när man väl fått den, höra k:exas det är fasligt hvad de fruntimmerskläderna kosta myck: penningar. Och så kommer musikläraren och tråkar oc grälar på mamsell hela timmar vid det välsignade forte pianot, och :bland ritmästaren, och så den der gamla tokiga franska språkmästaren, som bara pratar dumheter att man kan må illa deraf; han kan ju icke sjelf tala et enda ord ren svenska. Inte duger det här längre; mamsell ska gifta sig snart med någon rik och vacker herre. då blir det ett annat lif. Den der frun, som jag taltc om, hon har det en smula bättre, hon än mamsell. AA drig stiger hon opp förrän klockan elfva. Då först gäl hon opp, och ser på sina saker, det vill säga sina, och icke hushållstråket; aldrig tittar hon med sin fot i köket. eller skafferiet; det behöfver hon inte, ty hon har cr snäll hushållerska, och, som jag lofvat mamsell, jag :skullc nog bli hushållerska åt mamsell. Hon går hela föjrmid dagen och väljer hvad hon skall ha på sig om afttonen hon har så mänga klädningar som dagar i året, ockh all ting annat derefter af alla slag, som jag knappt vett namnet på. Vill hon ha något nytt, så behöfver hon blottt se en smula ledsen ut, när mannen kommer hem till midldagen från börsen; då frågar han och ber henne så länge tills hon ändtligen svarar: jag har bara fula schalar! — Kors! inte annat! Jag skall låta skicka dig ett dussin att välja. Och när hela dussinet kommer, och hon då är vid godt lynne, så händer det att hon tar allihop. Bara hon ringer aldrig så litet på sin lilla silfverklocka, så kommer straxt en betjent, och står på tå vid dörren och bugar. Den skickar hon genast kring hela stan, och han springer andan ur halsen på sig för att göra henne till viljes, och pigorna äro så höfliga för henne, som om hon vore drottningen sjelf. Hur ä pigorna mot mamsell? Ber mamsell dem om någonting, så svara de näsvist: jag harinte tid! eh så kommer mamma, som hon gjorde häromdagen,