Aftonbladet – 15 oktober 1851, sida 1

De ljödo allt skönare, stego i högtidlighet, såsom en hymn, och brusade majestätiskt; just som de ljödo som allramäktigast, tystnade de i en kort paus. Derefter hördes de ånyo, men flöto saktare, liksom i början, och förklingade slutligen, svagt upprepande det helas innehåll i ett döende genljud. Pet förekom henne, som om en stor och god konstnär för henne berättat i toner sin lefnad. Huru länge detta dröjt, visste hon icke; under det att det varade föreföll det henne som ett helt lif, och när det var slut, mindes hon det blott som en kort stund. Lisette hade med förvåning betraktat henne och icke vågat yttra ett ord. Ju mera tonerna stego, ju lifligare b:ommade rosorna på Claras kinder, ju klarare brann svärmeriet i hennes blick, ju varmare tjusningen på hennes läppar. Det var hennes varelses första blomstringstimma. Slutligen utbrast Lisette: Herre min Gud, hvad mamsell Clara är vacker! Nog har jag alltid tyckt att mamsell ser bra ut, men aldrig har jag sctt maken. Om en grefve såg mamsell nu, så blef mamsell genast grefvinna!o Clara hörde henne icke, ty de tystnade tonerna spelade om igen i hennes inre. Mamsell Clara, fortsatte Lisette, xär nu hela sjutton är och har inte någon friare. Jag var knappt femton, då jag aldrig fick vara i fred för karlarne. Mamsell har visst sagt att hon aldrig tänker gifta sig, men det har ag skrattat åt. Tro mig, det tråkigaste i verlden är att vara ogift, när man blir en smula äldre, såsom Jag, och indå inte är alls gammal. Herre Gud, hvad en fru ändå rar roligt. Jag känner en ung grosshandlarefru, som är väl len aldra:yckhigaste menniska i verlden. Mamsells pappa och mamma äro visst beskedliga emot mamsell; mamsell var visst allt hvad hon behöfver, men behandlas ändå som ett barn, får inte gå bort utan söta pappas och mamnas lof, och skall vara hemma på viss tid; inte får mamell sitta så som hon vill sjelf och kunde tycka vara trefigast, utan än säger pappa: sitt rak i ryggen, Clara, ch då är mamsell tvungen att räta opp sig; och än äger mamma: det passar inte en flicka att sitta så der!