Aftonbladet – 11 oktober 1851, sida 2

tänka nuförtiden många förståndiga fäder, isynnerlhet sedan en smula fusk i musiken börjat blifva så allmänt bland unga fruntimmer, att det begynt räknas som en förtjenst, att icke kunna spela fortepiano. Herr Ekman satte sig ned vid sin pulpet en löjrdagsafton, sedan han stängt sin bod och höll följande tal till sig sjelf: Min kära Ekman! Är det verkeligen ditt allvar att gifta dig? Svar: Ja! Har du tillräcklig förmögenhet att underhålla hustru,. hushåll, kökspiga, huspiga, barnpiga och barn, ett, två, tre, fyra, låt mig se, .kankända tolf, ty Maria är bara 18? Svar: Ja! Jag eger inteckningar till så stort värde, att jag deraf kan använda hundra banko i månaden till hushållet, och det måtte vara nog, när det nu kostar blott tio. För öfrigt ger boden goda inkomster, hvilka tills vidare kunna läggas till besparingsfonden. Alltså finnas inga ekonomiska hinder. Du är ej mera någon yngling, min kära Ekman; är du riktigt frisk och stark att öfvertaga kallet att blifva man och far? Svar: Ja, Gudskelof, jag har sparat min ungdom, jag är frisk som ett vinteräpple vid Jultiden. Skönt. Men ilskar du Maria? Dum fråga. Nå, nå, älskar hom dig? Kinkig fråga. Dock skulle hon ej det? Jag harr tagit upp henne från gatan, räddat henne ur smuts ocih last; non är god och tacksam. Men, hvem kan utranssakaett qvinnobjerta? Hon skall likväl icke neka att betala sin skuld, och göra mig lycklig. Du egennyttiga själ månne detta icke är ocker, ett otäckt procenteri? Uppfostra en stackars flicka i tio år, 200 banko om året, summa lumpna 2000 banko, och fordra derför uppoffrinsen af hela hennes framtid; ty det vore en uppoffring om hon icke älskade dig, och likväl gifte sig med dig f tacksamhet. Jag har ju list någonstädes att en vacser flicka i österländerna betalas mycket högre. Ilon är u icke en slafvinna, och jag icke en hedning ellerr turk. Men om du icke får henne, så äro ju dessa pennningar onyttigt bortkastade? Tyst! onda ande! Det var ickke meningen från början. Blir jag gift med henne, ochh hon ir efter milt sinne, så har jag fått hustrun för godtt pris; blir jag icke gift, så har jag likväl uppfyllt en swuula af nin skyldighet som menniska. Jag har uppfostrat ett vurn åtminstone, ty jag lär aldrig få några egna, om jag cke får Maria. Alltså — du har råd att gifta dig, du Iskar henne, men vet icke om hon vill hafva dig till nan. En enkel sak, Gack och spörj henne! (Forts,)