Aftonbladet – 11 oktober 1851, sida 1

ala. Ekman märkte det nog, men låtsåde icke derom, itan expedierade i allt lugn sina kunder. Flickan hann ikväl icke långt, ty i sin ifver att komna undan såg on icke för fötterna, utan stupade, slog töningen mot en sten och låg der, sanslös och blodig. Det blef genast folksamling kring den afdinade, kryddboden blef i en hast tom, ty alla skulle ut att betrakta kådespelet. Herr Ekman, dragen af en ädlare beveke:serund, sin välvilja mot allt lefvande, hoppade öfver diken och tittade ut genom sin dörr. Han såg huru ett ar karlar upplyftat flickan, hur blodet färgat hennes tiningar, huru biicken sloeknat, och han igenkände den: illa tjufven, soma ännu höll sockret krampaktigt fast melan händerna. Han ropade då åt kartarne att de skulle bära in henne bodkammaren; de lydde mer än gerna. Sedan de nyikna dragit sig tillbaka, skickade han efter en filtskär och fortsatte sin handel. Det var redan set på aftonen,, an stängde sin bod, och emellertid hade tiltskären lyc-sats att återställa flickan till sansning, th förklarade: utt hon icke skadat sig värre, än att bon kunde gå hem: jelf om en half timma, blott hon fick sitta litet och wila sig. Dermed tog fältskären afsked. Fiickan lutade sig obekymrad mot en kaffebal och såg på Ekman med stora, undrande ögon. Ekwan beraktade henne med en blandning af nyfikemhbet och medidande, Så trasig, smutsig och utsvultem Ihvon än var, röjdes tydligen i hennes anletsdrag spår :oc2 anlag till ett vackert utseende, I synnerhet glänste Ihåret och Öögonen af djup sydländsk svärta, och uttryelket deruti var både mildt och förståndigt. Flickan afbröt tystnaden först, steg upp och sade: Nu vill jag gåln Vänta litet, mitt barn! sade Ekrran godsinnadt. Hvarföre det?a frågade hon tvärt; åt mig gå hem! Hvarföre det?, frågade Ekman, härmande hennes ton. pÅnnars för jag stryk för det jag dröjt. År du inte hungrig?, vDet är jag alltid. Du skall få mat af mig, om du sitter stilla en sta nd och svarar på mina frågor.s