Aftonbladet – 11 oktober 1851, sida 1

KRYDDKRAMHANDLARNE,) STOCKHOLMS-INTERIEUR AF KIELLMAN-GÖRANSON. Ja, men det heter din nästa och icke alla menniskor. Man måste derföre hafva en särdeles nästa, som mami äskar mera än alla andra, och åt den gör man för öfrigt så mycket godt man kan. Man måste ju isynnerhet älska en far, en mer, eller en maka som sig sjelf.s Nej, en make måste man ilska mera än sig sjelf, sade hon med något eftertryck. Skulle ni det? frågade Ekman plötsligt och sänkte det blå bomullstaket, för att vara ensam derunder med henne ett ögonblick och osedd af hela verlden. aSkuile ?. frågade hon, stannade och såg upp med en stor och klar blick. Jag tror att jag gör det!s Härvid helsade hon till afsked och tillade: xsTackar aldraödmjukast, min goda herr Ekman! Här bor jag. Min man skall ytterligare framföra min tacksamhet till herr Ekman. Herr Ekman, som för första gången i sitt lif hade käntt sig på god väg med en qvinna och verkligen ville begsagna sig af ögonblicket, blef så häpen, att han spände ibopp sitt bomullstak och stod en lång stund midt i regnet utanför porten, hvarigenom den beundrade försvunnit. Derpå vandrade han långsamt hemåt, stod ett år i sin bod och tänkte hvarje ledig stund på henne, sägande till sig sjelf: Henne skulle jag haft, och ingen annan., Men när året blef slut började han att ånyo lyfta sin ögon öfver till fruntimmerssidan i kyrkan. Numro ett var icke mera synlig, ej heller numro tre., en liten betaglig blondin, med mildt utseende, drömmande ögon ock ständigt klädd i ljusblått, hvilken förra året var den tredje på hans hiertas förslag och med hvilken han vexlat blickar någongång. Men numro tvåÅ fanns ännu qvar i sin vanliga bänk. Det var ett fruntimmer, ungefär jemnårigt med honom sjelf; en frisk färg prydde hennes ) Se A. B. n:o 234.