Aftonbladet – 10 oktober 1851, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. CORSIKANSKA BANDITER. En hårdnackad strid föreföll på Corsika den 13 Sept. och följande Idagar emellan det rörliga gensdarmeriet och trenne fruktansvärda banditer. Slaget har stått emellan Niolos och Castirlas berg. Banditerna voro tre till antalet, med deras anförare, den beryktade Massoni, inberäknad. Ankomne från Bologna, hvarest de hade förlorat en kamrat, hade de stannat bland de nonfaddiska herdestationer, som än flyttas från berget ned på slätten, än från slättlandet upp på bergen. En I gensdarmerichef, som fått underrätielse om deras ankomst, samlade genast sitt manskap, tillsammans 16 man, och begaf sig framät det ställe, der Massoni och hans kamrater befunno sig; tvärtemot deras vana hade de insomnat i en oförsigtig säkerhet, måhända räknande för mycket på de unga herdarnes vaksamhet och trohet. En af dessa unga herdar gjorde ock verkligen allarm, då han fick se gensdarmernas längst framskjutna post. Det var ock till följd af hans rop som banditerna kunde få tid på sig att fatta sina vapen och sätta sig i försvarstillständ. En liflig skjutning började frän bäda hällen. Massoni tyckes hafva blifvit särad redan ifrän första början. Hans broder fortsatte striden med exempellös ihärdighet, och ehuru man kom honom temligen nära på lifvet, lyckades han likväl undkomma. Det tros att han, barfota och lätt särad, ankommit till byn Corgia. I denna drabbning stupade en gensdarmerikorporal; tvä andra gensdarmer blefvo svärt särade, och den ene dog kort derefter af sina sär. Massoni ä sin sida blef äfven dödligt sårad, men lefde dock i tre timmar. Han lemnade egenhändigt sin studsare till gensdarmen Maselli, för att dymedelst betyga sitt erkännande af den tapperhet, som denne ädagalagt understriden. Massoni hade tjent bäde som soldat i Afrika och säsom gensdarm på Corsika. Jag är lycklig,, sade han några ögonblick före sin död, att jag på detta sätt slipper afrättningens vanära. Mina brott ha nätt sin höjd och jag inser att min död är en välgerning för samhället., Ehuru alltför sent, visade han en liflig änger öfver allt det onda som han gjort. Han talade om sin ängers uppriktighet. Efter att sälunda en hel timma hafva talat med fullkomligt lugn, säg man honom slutligen taga en sten och lägga under sitt hufvud. Derefter uppgaf han sin sista suck utan ringaste klagan. Gensdarmeritruppen, som under tiden erhällit förstärkning, dröjde ej att förfölja och efterspana de tvenne andra banditerna. En af dem tog sin tillflykt ned i en grotta, der han formligen belägrades. Utan vatten och bröd uthärdade han belägringeu i fem hela dagar. Flera gänger uppmanad att gifva sig, svarade han hvarje gäng med böss-skott. Det var slutligen icke mindre än 160 man, som sälunda höllos i schack af en enda man, som dessutom äfven gaf sysselsättning ät en ingeniör-kapten, hvilken, jemte en underordnad ledamot af ingeniörkären, öfverlade med ätskilliga linieoch gensdarmeri-officerare om bästa sättet att tvinga banditen, hvars namn var Matthias Arrighi, till kapitulation. Slutligen föll man på den ideen att spränga grottans stenväggar. Ett sådant försök utfördes med stort brak, men utan annat resultat än att grottan och de stenar, som försvarade dess öppning, väldigt skakades. Detta gjorde ieke det ringaste intryck på den belägrade, hvilken besvarade anfallet med en lifiig gevärseld. Då gendarmerna uppmanade honom att sträcka gevär, svarade han som fordom Spartanen: Kom och tag dem! Dä man underrättade honom att närmaste domstols ordförande och bisittare ankommit (deras afsigt var att konstatera Massonis identitet), svarade han: Säg de herrarne, att jag är mycket smickrad af deras visit, ehuru jag beklagar att icke kunna ta emot dem . . . med annat än bösskott. Gensdarmerna gjorde flera fåfänga försök att intränga i grottan; en af dem fick med döden plikta för sin djerfhet och hans kropp kunde ej på länge borttagas; ty sä farligt var det att nalkas den dystra grottan. Andtligen den 17 September, efter 5 dagars strid och belägring, efter att hafva kämpat mot hunger och törst, efter att hafva tillbragt flera nätter utan sömn, försökte Arrighi att komma ut omkring kl. 2 f. m. Han ville icke gifva sig till nägot pris; han ville dö med vapen i hand; men innan han föll, dödade han en korporal och särade svärt en gensdarm. Sälunda stupade inalles 4 gensdarmer och 4 andra blefvo svårt särade i striden mot dessa 3 banditer. — DEN ADERTONDE PLANETEN. Öm denna planet, som upptäcktes af Gaspari i Neapel den 29 sistl. Juli, har upptäckaren insändt beräkningar till Franska Vetens apsakademien, der de föredrogos den 1 dennes, jemte Gasparis förslag att åt den af honom upptäckta himlakroppen gifva namnet Eunomia. Det är den 10:de bland smäplaneterna mellan Mars och Jupiter. — RYSKA RIKETS FOLKMÄNGD. Ur ministerens för folkupplysningen jog inhemtas, att hela kejsaredömets folkmängd är 1846 utgjorde: