Aftonbladet – 10 oktober 1851, sida 2

andet i hans öga. Liksom de flesta, ja alla vetenskaper, så ir äfven gymnastiken för sitt upphof och sin veckling att tacka den personliga förmågan. et behöfves äfven personlig: skicklighet och rtjenst, för att bibehålla occh ännu mera ut.ckla densamma. Det ligger således vigt på, att personer här uppstå, som kunna nottaga och förvalta det dyrbara arf, som ymnastikens n. v. föreståndare kommer att mna efter sig. Vi måste förebrå professor Branting, att han ;rbisett vigten häraf, vigten af att uppfostra n efterträdare till sin plats, såsom han sjelf ppfostrades af Ling. Ämnen hafva ingalunda aknats, ty många goda förnågor hafva med ärlek och nit egnat sig åt gymmnastikens stuinm, ehuru ganska få blifvut vid central-intitutet bibehålina. Detta hade dock varit nödändigt, om den allsidiga kunskap i alla gymastikens grenar skolat kunna inhemtas, som r oundgänglig för den, som en gång skall unna öfvertaga institutets ledning, med bearande utaf dess hela vigt och anseende. Jertill fordras nemligen icke blott att vara en öreståndare för gymnastikoch fäktsalen, utan fven att vara ledare af sjukgymnastiken; och lertill fordras åter mångåriga vetenskapliga, väde theoretiska och praktista, studier. Det jar dock funnits ännu en värdig lärjunge vf Ling, som kunnat uppfyla dessa fordrinsar, nemligen professor Georgii; men vårt attiga land, som skjuter ifrin sig så många tora förmågor, har äfven låtit hr G. fara sin äg till främmande ort. Hr Georgiis plats tår nu tom, och icke blott Ihans plats såsom len värdigaste efterträdaren tefter prof. Braning, utan äfven hans plats såsom öfverlärare id gymnastiska centralinstitutet. Det är denna sednare omständighet, som värmast föranledt denna vär uppsats, och det r deråt vi nu vilja egna vår uppmärksamhet, sedan vi genom en föregående allmännare beraktelse velat antyda, hurnsom fyllandet af lenna plats icke är en vanlig, enskild beforlringsfråga, utan en sak af både vetenskaplig och nationell vigt. Det har nemligen befunnits, att vid tillsätandet af öfverläraretjensten vid central-instiutet efter prof. Georgii, ingten person, enligt ett föreståndarens officiella :yttrande, befunvits ega den allsidiga bildnimg i de uti gymnastiken ingående ämnen, som denna tjenst kräfver, hvadan prof. Branting föreslagit en fördelning af tjensten, på så sätt att den anatomiska undervisningen och de gymnastiska öfningarne skulle fördelas på tvenne personer och öfverlärarelönen äfven emellan dessa delas. Ehuru beklagansvärdt man måste anse det uppgifna förhållandet, att ingen till tjensten kompetent person skulle gifvas, så äger dock professor Brantings förslag det emot sig, att det bestämdt strider emot de för centralinstitutet gällande reglememten och instruktioner, hvilka tydligen stadga: att föreständaren pbör äga sig till biträde en substitut, som — ersätter hans ställe — oc:h då sjukdom afbryter föreståndarens verksamhet, uppfyller alla de honom åliggande pligter,, och att en person med full skicklighet bör vara vid inrättningen att påräkna till fyllande af föreståndarens plats, dels vid möjligen för honom inträffande laga hinder, delsvid hans afgång,; hvilket svårligen, med tjenstens fördelning på 2:ne personer, blifver möjligt. Så har saken emellertid fått passera en längre tid under hr Georgiis frånvaro, ända till dess direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, utan att höra imstitutets föreständare, den 4 sistl. Augusti tillförordnade löjtnanten vid konungens andira lifgarde hr F. Wahlfelt, att med åtnjutandie af full lön bestrida öfverläraretjensten, fråin den 1 innevarande Oktober, hvilket direktionens beslut meddelades prof. Branting först omkring 8 dagar innan hr W. skulle tillträda sin befattning F). Det är halten af detta besynneriiga beslut, som vi skola taga oss friheten något undersöka. Först möter då den frågsan: har direktionen för Stockholms stads vwndervisningsverk haft någon rätt att tillförordrna öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet?? Svaret härpå blir: Nej! Förhållandet är nemligen :följande: All denna direktions myndighet öfver centralinstitutet inskränker sig till hvad i kongl. Ibrefvet af den 23 Jan. 1930 finnes stadgadt, latt direktionen för Stockholms stads undervisningsverk skall ega uppsigt öfver institutet, samt ega rätt att fördela de för inrättningen beviljade anslag. Denna sednare rätt måste dock rimligen anses vara upphäfd genom Rikets Ständers längesedan vicdtagna åtgärd att )i riksstaten bestämma lönebieloppen ej blott Iför institutets föreståndare och lärare, utan Itill och med för vaktmästaren. Återstår för Idirektionen således endast wppsigten, hvilken lalls icke innebär någon rättighet hvarken att tillsätta eller förordna lärare. Men direktionen har ej dlott sjelfmyndigt ltagit sig en rätt, som aldrig finnes densamma Juttryckligen tillerkänd; hvad värre är, den bar tagit sig en rättighet, som finnes en annan myndighet tillagd, och den har gjort det Ipå ett sätt, som ytterligare ökar antalet af Idess felsteg. I Först och främst innehåller nemligen reglementet för centralinstitutet, att ingen annan Imå till denna tjenst (öfverläraretjensten) komIma i fråga, än den, hvilkens skicklighet blifvit lvitsordad af institutets föreståndare, under hvars uppseende han omedelbarligen bör stå; under det direktionen har tillfförordnat en person, utan att ens höra föresttåndaren, hvilken ) Vi kunna ej afhälla oss från att här citera följande ord af Ling på hans dödsbädd: I fem och trettio är har jag, medellös och oförstädd, arbetat i i den sak, hvaråt jag egnat mitt lif, utan nägon utsigt om närvarande och sedan om framtida bergning. Konungen och sedan Riksens Ständer hafva efter hand afsett mina sträfvanden, sedan min helsa blifvit uppoffrad för att med er ringa lärare-personal kunna drifva gymnastiken till den punkt och i alla riktningar, som min inneboende ide päkallade. Nu gör döden slut på min verksamhet och allt hvad jag gjort skulle som en bubbla :med tiden försvinna, derest icke Kongl. Maj:t och Riiksens Ständer upptaga en döendes bön att på allt ssätt understödjalnstitutets utveckling, efter den plarn som jag uppgjort. De få lärara fom kunna föortsäjtta min sanna cevyYm