Aftonbladet – 10 oktober 1851, sida 2

ra ljufvare att erfara, än detta samband med anoc a lika sköna själar, denna heliga sympathi, hvarom fö n veke Böttiger sjunger för de skiljda vänner: — I — — — — sfast de ej få vandra nt På samma väg till samma fosterland, sh Dock mellan själar som förstå hvarandra, h: Det finns ett oupplö syskonband ? el Vi tycka blott att svän a här vid lag gernalta unde ge sig af på samma vägs till samma foster-! ,, nd, — Amerika, detta alla sköna och i Europa geerade själars rätta hem. — Postoch Inrikes-Tidningar innehöll iln rrgår en artikel, som nödgar oss att ännu en-b ång återkomma till frågan om den vidlal iridiska fakulteten i Upsala lediga professioen. Vära läsare hafva redan, af den proremoria, bygd på officiella handlingar ochjs rhållna upplysningar, hvilken Aftonbladetlri yligen meddelat, inhemtat hvilkendera aflti ce tre sökande till denna profession är deng nest skicklige och förtjente,, den fråga som är är hufvudsaken. Di detta förhållande ärh å tydligt utredt som här är fallet, synes detlu om hade icke mycket buller om detta ärende I vordt eller behöft uppkomma, alldenstund vårjf vesvurna grundlag så bestimdt föreskrifver, tt det endast är skicklighet och förtjenst, varpå vid en befordran får fästas afseende.le Då inträffar likväl det ovanliga,, att den enelg vf de sökande, den som fått främsta rummetll vå förslaget, hr Olivecrona, uppträder med en allmänna tidningarne offentliggjord kritik öfver det specimen, som blifvit afgifvet af denl som fått sista rummet på förslaget. Med skäll väckte detta förundran, emedan en sådan åt-l: särd måste anses ganska onödig, då hr OO. ge-! nom det första förslagsrummet ju fått sina förjenster erkända; hade det varit den som fäått: sista rummet på förslaget, som uppträdt emot! någon af de andra, då hade saken kunnat för-:! klaras dermed, att han ansett sig orättvist till-l: bakasatt, och velat offentligen ådagalägga detta ! förhållande. Någon grund måste emellertid ligga för hr Olivecronas handlingssätt, och vi hafva redan antydt densamma. Den ligger uti de anledningar, som förekommit, att intet afseende skulle fästas på hr O:s öfvervägande förtjenster vid afgifvandet af kanslersförordet, hvilket måhända sedan, vid platsens tillsättande, skulle göra sig gällande. Dessa anledningar hafva sin grund i det betänkliga sätt hvarpå universitetets kansler vid detta tillfälle säges gått tillväga, då han på förhand, innan aflagda specimina ännu vitsordat de sökandes skicklighet, så godt som gifvit en af sökande, prof. Juel, sitt förord. Det är denna allmänt åstådda förkärlek för en af de sökande, som vållat hela denna oreda, och som bland en ungdom, hvars rättskänsla alltid är varm, gjort saken till föremål för ett lifligt intresse. På grund af allt detta ansåg sig äfven A. B. böra framställa en kort resumå af ärendets ställning och behandling. I denna resumå nämndes bland annat i förbigående, att prof. Juel icke gör någon hemlighet deraf att hans besvär blifvit anförda på uppmaning af kanslerssekreteraren Nordströmp. Hr Nordström har icke ansett det under sin värdighet, att helt enkelt förklara, det han aldrig gjort någon sådan uppmaning; hr Juel deremot har ansett uppgiften tillhöra sqvallrets område,, och har derföre ej vårdat sig om att svara derpå. Vi hafva förut antydt halten af detta svar, som visst ej är så förnämt som det synes, utan endast är ett lyckligt funnet sätt, att komma ifrån saken, emedan hr J. ej kunnat bestrida vår uppgifts rigtighet. Aftonbladet skulle emellertid ej hafva vidare sysselsatt sig med denna del af ärendet, om ej Posttidningen äflats att derpå fortfarande fästa uppmärksamhet. Huruvida hon dermed gör prof. Juel någon tjenst, lemna vi derhän. Posttidningen torde nemligen inse, att det icke är någon så likgiltig omständigI het, ifall prof. J. emottagit den ifrågavarande uppmaningen, emedan detta skulle innebära ett redan på förhand gjordt aftal emellan der ena parten och domstolen, med andra ord, belvisa tillvaron af en ganska klandervärd intrig. I Vi finna för vår del sådant vara pett ganska I fult sätt att tillvigagå-; finna deremot ingenIting klandervärdt uti att en sådan intrig blottas. Då nu hr Juel verkligen fällt de yttIranden, som ansetts uppdaga sådane förhållanden, så vida som han bort anses hafva känt saken och ej sagt annat än hvad som varit sannt, så inse vi ej att anförandet af desse yttranden kunnat innebära någonting så -fult, som Posttidningen menar. Befinnes det se dermera, att yttrandena ej varit med sannin Igen öfverensstämmande, och att således der lintrig de skolat bevisa, ej vid detta tillfäll lägt rum, så faller utan tvifvel det fula saken på den, som fällt ofta berörde ytt :Irande. I fall Posttidningen besinnade detta, s skulle hon kanske ej blottställa hr Juel fö vidare polemik i denna sak, icke heller gör: sig förfallen till någonting så ogrannlaga, son att tala om anonyma insändare till artiklar tisom äro en redaktions egna, och uppman: -Ipersoner, att rentvå sig från delaktighet i sam slma artiklar. Med lika skäl som Posttidnin. -Igen uppmanar hr Olivecrona att upplysa hu -Iruvida han skrifvit Aftonbladets artikel, kun alde A. B. uppmaha hr Juel, att upplysa on ; han skrifvit Posttidningens, men detta ans tlvi ej vara oss tillständigt; icke heller har de tinågot att göra med salen. tlNågot om gymnastiska centralinstitute och den lediga öfverlärareplatsen. tl Den stigande uppmärksamhet, hvilken de IQCanelka Öcrranagtikenya (-Adia Schwedische, el