Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 3

Article Image
, J delning ett tran poliskammaren remilteradt mal melbllan skomakaren Lindbom samt tunnbindaren Kjell. elström, å ena sidan, och pigan Ekstrand, å den an. l dra, tilltalad för det hon flere gånger ä gator och Itorg med oqvädinsord och skymfande ätbörder öfverfallit Lindbom och Kjellström samt en gäng kastat en sten in genom Kjellströms fönster, vid hvilket tillfälle Ekstrand åter pästår sig hafva blifvit med väld Slinförd i Kjellströms bostad och der slagen af KjellPl ströms arbetare, derom hon, på sätt förut i Aftonblal det är omnämndt, till rädstufvurätten instämt KjellIström, och hvilket mål blifvit lottadt på 3:e afdel Slnoingen. ) Ekstrand, tillsagd att yttra sig öfver angifvelsen, sade, att hon hade svårt att tala, och inlemnade en -Itemligen illa stiliserad skrift, hvarmed meningen I lskulle vara att ädagalägga, att sedan hon troget tje-Inat hos Lindbom i ätta år, hon genom intriger af Kjellström, som bor i Lindboms hus, blifvit skild från tjersten. Som skriften likväl icke innehöll nägot direkt svar på beskyllningarna, uppmanades Ekstrand att muntligen yttra sig häröfver. Hon visade tl dä, att förmägan att hälla tal just var hennes starså kaste sida. Under ett satiriskt smäleende, nicknint) gar med hufvudet och alla möjliga gester besvarade j)bon alla anklagelsepunkterna, hvilka hon bestred, för sä vidt de inneburo nägot, för hvilket hon kunde komma i kollision med missgerningsbalken. Om hon spottat, då hon mött Lindbom på gatan, så var det derföre rlicke sagdt,! att hon spottat ät honom. Dä poliskommissarjen Jäderin, som bitradde Lindbom i rättegängen, anmälde att hon äfven oqvädat Lindbom i poHiskammarens förmak, svarade Ekstrand: Hur kan I kommissarien stå och narras? Dessutom har kommistlsarien inte med det att göra.n Ordföranden föreställde härefter Ekstrand, att om i bon ock till någon del vore oskyldig till de mot hentine angifna förseelser, hon i allt fall visade en olid-lig lösgläfsthet; men, tillade ordföranden, det -I torde kanske hjelpas med nägra dagars fängelse vid -I vatten och bröd.n Ekstrand: Vatten och bröd! Det har jag haft hos Lindbom i ätta är.. Mälet uppsköts. — Pigan Fredrika Charlotta Tholin stod i gär inför rädstufvurättens 4:de afdelning tilltalad att frän ,Jkammakareäldermannen Wiberg, boende i huset M .158 Clara Bergsgränd, hafva tillgripit ätskilliga lionepersedlar, hvilka Wiberg, nu närvarande, värderade FItill det läga priset af 1 rdr 28 sk. bko. Wiberg, 25 lär gammal och sedan förliden höst saknande stadig Itjenst, erkände tillgreppet, men bestred de till dom-I stolen inkomne uppgifter, att hon skulle varit förut Itvenne gänger straffad för stöld och varit intagen på I korrektionshuset. Ordföranden höll härefter till Tholin nägra föreställningar i följande ordalag: Jasä, du är af den sorten? Du borde i stället tänka sä här: jag har varit den fallna menniskäån, men jag hoppas, sä länge nådens tid ännu räcker, med Jesu bjelp komma på bättringens väg., Mälet uppsköts på ät.a dagar, inom hvilken tid Tholin skulle föras till korrektionsinrättningen, för att. det mätte utrönas, om hon vore samma Tholin, som der varit intagen. — En enka Wallander och dennas piga Kalman hafva instämt öfverkonstapeln Nyberg, för det han skulle hafva i deras bostad oqvädat och sparkat dem samt slagit Wallander blodvite i hufvudet med en! käpp. Nyberg förklarade, att han haftett mäli Rädstufvurätten mot käranderne och på hemvägen frän! rätten till Postmästarebacken blifvit öfverhopad med! skällsord, hvilket sedermera fortsatts hvarje dag sä snart han träffat dem; de bo i hans hus. En afton hade en stadssoldat stulit ett par själar, och Nyberg! varit ifrig att få fast bonom. Då hade han äter blifvit öfverhopad med skymford, så att en mängd folk! strömmat till. När qvinnorna icke ville efterkomma: hans tillsägelse att vara tysta, hado ban i hettan, som han kallade det, sparkat till dem och stängt dörren, och då de äter uppryckt den, hade han slagit den ena ett slag med cen käpp; om deraf blifvit blodvite eller icke, visste han ej. Qvinnorna pästodo dock att d.t varit Nyberg som uppskjutit dörren och äter ingått för att slå dem. Det sår, Wallander fått, hade: fyra dagar derefter varit läkt, sä att doktor Blachet ansett sig derom icke kunna meddela nägot intyg. Bäda parterna förklarade, att de med vittnen kunde styrka hvad de anfört, och mälet uppsköts, till att! börja med för afhörande af kärandens vittnen. I — I dag har aktor, hr borgmästaren Mellbin, afgifvit sina slutpåståenden emot badareeleverna Heunce, Jacobsson och Lindgren samt tapetseraregesällen Wennerström, i mälet angäende dessa ynglingars vildbaseri : på ett traktörsställe vid Hornsgatan. Nägon bevisning om särdeles väldsamhet har icke mot de tilltalade förekommit, utom hvad som rör slagsmälet med gesällen Schönberg. Tjensteflickan på stället, om hvilken det i början uppgafs, att hon varit utsatt för! svära försök att väldföras frän de tilltalades sida, har! sjelf uppgifvit inför poliskammaren, att det varit blott gyckel, fastän hon dervid räkat falla omkull; och för öfrigt har undersökningen ädagalagt, att uppträdet varit mera ett pojkstreck, ehuru groft, än nägot elakt uttänkt och utfördt störande af hemfriden. Också har aktor icke funnit anledning att yrka nägot ansvar ä Jacobsson, mot hvilken icke heller nä got förekommit, utan som tvärtom, enligt hvad upplyst blifvit, sökt afstyra ofoget, eller mot Lindgren, utan blott mot Heune och Wennerström, hvilka tilldelat Schönberg ctt slag hvardera, hvaraf blodvite! följt, och af hvilka Wennström, sedan värdfolket på stället i förskräckelsen lemnat skänkrummet, utan rättighet inträngt i deras yrke och utminuterat bränvin. — Rädhusrättens tredje afdelning afkunnade i dag: utslag angäende snickeriarbetaren Rosbeck, och som i! denne blifvit öfvertygad att den 26 Juli i Svartens gränd hafva i rusigt tillständ fört oljud samt 2:nel gånger skuffat poliskonstapeln Berggren, så dömdes I Rosbeck att böta: för fylleri 3 rdr 16 sk., för oljud ä gata 1 rdr 32 sk., för polisbetjents öfvertallande 66 rår 32 sk. och för gatufredsbrott 13 rdr 16 sk., tillsammans 85 rår bko, eller att i brist af tillg:ng) undergå 298 dagars föngelse vid vatten och bröd. 6 — Poliskommissarierne Jonsson och Hammarbere ! hade i gär på gifven anledning infunnit sig uti enkan Anna Helena Lorentzsons bostad hus äl Bengt Ekenhjelmsgatan ä Söder. Der nansperson som latit i polisen avmila sig under namn f vaktmästare Cederholm. Som han igenkändes ger för stöld tilltalade förre I r utt hans rum vybitation, och anträffzedes ett lclt lass medl: aker för hvars åtkomst Olsson icke på ringaste sätt! kunde redogöra. Deribland träffades 3:ne plänböcker, i hvilka voro inslutne 34 rdr 32 sk. bko i kontanta penningar, 5 assistanssedlar och 2:ne bankens pantr, et guldur, ett silfverur, guldringar fochlå ngen samt ett större parti klädespersedlar. God-!c ördes till polisens magasn och Olsson häktades. Åc Vid förhöret i dag redogjorde Olsson helt k händigt för ätkomsten till godset, och uppgaf att han 2:ne gänger blifvit dömd för stöld men frikänd i hofrätten. Mälet uppsköts på ätta dagar under hvilken tid sakerna skulle upplysas, och besynnerligt nog ställdes Olsson af polismästar De Marå, ä fri fot. — I förgär fortsattes uti poliskammaren förhör an-: gående den stöld af 1800 rdr i kontanta penningar, hvilken nyligen föröfvades hos näringsidkerskan li Lundqvist. Förre arrendatoren Carlin och förre hembagaren Löfgren samt förre kortarbetaren Fergga, tillvitas af poliskommissarien Jäderin att hafva föröfvat stölden, och i händelse ett i gär afhördt vittns utsago är med verkliga förhällandet öfverensstimmande, så äro de tilltalade ganska svärt komprometterade. Mureriarbetaren Bergström berättade nemligen att Carlin till honom yttrat: jag är så ledsen vid lifvet och skulle skjuta min syster som tjenar hos Lundqvistskan derföre att hon ej vill taga ett knyte med 4000 riksdaler, som ligger uti L:s dragkistlädav. Vidare hade Carlin, Löfgren och Fregga en dag i Bergströms sällskap innevarit uti det så kallade rbättre rummet hos Lundqvist, då Carlin pekat på dragkistlädan, under yttrande: der ligga de,, och hvarpä Löfgren invändt: det är ingen konst atttags deta. Sp eg n MR ön Mn bön ba

9 oktober 1851, sida 3

Thumbnail