Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 3

LIBAIUV ATVISIVUS UNSLallanNUae a SaKCINCISNnandluUungarne vid Kongl. Serafimerlazarettet, der omkring 80,000 rdr bko voro utlänta åt den ena af de bäda direktörerna, h. exe. grefve Rosenblads slägtingar, utan att Iman af de tillgängliga handlingarne kunde erhälla nägon säker upplysning om, huruvida behörig säkerhet vore ställd för detta betydliga belopp. Jag ansåg en sådan upplysning desto mer af behofvet påkallad, som denna inrättning är en af hufvudstadens joch kringliggande landsorts vigtigaste Barmhertighetsstiftelser, hvilken med sina fonder, jemte god hushällning, borde kunna värda och rädda de 100tals uslingar, som nu årligen dogo, i brist af sjukrum och läkarevärd, på stadens gator, i öppna lider och ombord ä vinterliggande skutor; men att detta blefve omöjligt och eländet ännu mer skulle stegras, dels om dessa och andra kapital af brist på behörig kontroll blefvo förskingrade, dels om den öfverdrifvet höga lönen, 2 a 3000 rdr bko, som inrättningens om budsman och sekreterare, en nära slägtinge till h. exc. grefve Rosenblad, ätnjöt, icke i nägon mätto förminskades. Äfven denna framställning antogs af revisionen med 14 röster af 24. Men den mötte, så länge gamla regimen varade, det ihärdigaste motständ. Väl föranledde anmärkningen den ätgärden, att sekreterareoch ombudsmannalönen nedsattes till 1200 rdr bko, men i öfrigt afslogs, temligen onädigt, all revision af säkerhetshandlingarne, på den grund, att som fonden bestode bäde af allmänna medel och enskildas gåfvor, väl de förra, men alldeles icke de sednare, enligt Kongl. Maj:ts nädiga förmenande, kunde vara föremäl för granskning af Rikets Ständers revisorer. Då konung Oscar sedan uppstigit på thronen, underrättades jag i nåder af honom vid den underdå niga audience, hvilken jag som medlem af 1845 ärs Revision hade näden erhålla, att han bebjertat min framställning af 1841 och redan gått i förtattning om, att hälla statsrevisionen 1.zarettets säkerhetshandlingar tillhanda. Sä skedde, och säkerhet fanns då för mycket, som, utan denna Kongl. befallning, sannolikt ej annars varit garanteradt., Åtskilliga andra anmärkningar som hr Ekdahl gjorde i sin egenskap af statsrevisor 1841 hade ingen följd, af orsaker dem han uppgifver eller antyder. Hit hörde ett anslag hos tullstyrelsen under rubrik af ,hemliga tullmedel 6000 rdr bko. Men vid 1843 års revision, hvari hr Ekdahl äfven blifvit vald att deltaga, upptogs frågan härom ånyo, på hans förslag, och blef hemställan hos Kongl. Maj:t gjord och i nåder bifallen, att bemälde medel skulle derefter af chefen för finansdepartementet kontrolleras. Såsom ledamot i Stora Barnhusdirektionen anför hr Ekdahl att han åstadkommit förbättringar i läkarevården, vid gasverket, skolan, m. m., hvilket allt han punktvis uppräknar. Bland de öfriga punkterna må här särskildt anföras följande: b) att jag, som jemte herr arkitekten Enander och assessoren Kihlstedt, hvilka begge äro aflidne, haft mig revisionen af justitiekollegium och förmyndarekammarens räkenskaper ombetrodd, anskaffat barnhuset 26,600 rdr och drätselkommissionen och stadsnämnden tillsammans 34,000 rdr bko ä diverse kreditorers conto och öppnat möjlighet för samma verk, att hvart 5:te är få af lika beskaffade medel större summor. d) att barnhuskällaren ej blott till en del utan helt och hället blef byggd efter entreprenad-anbud, hvarigenom barnhuset har nära 7 procent på sina penningar.n, f) att diverse utredningar skett rörande den af direktionen projekterade och Kongl. Maj:t bifallna tvätthusbyggnaden, hvarigenom utrönts att nämnde anstalt blifvit mer än dubbelt dyrare och nära dubbelt större än lofligt, samt att tvätten ärligen kostar, utöfver hvad den borde, omkring 4000 rdr bko, en summa, för hvilken 200 äldre barn kunna, utackorderade på landet, pjuta nödigt skydd och vård., h) har på min framställning flera 100 på gatorna tiggande barn blifvit ä barnhuset intagna, som utan denna räddnings-anstalt hade vuxit opp till brott och fyllt fängelserna, hvilka nu mera än förr, ehuru egllfängelset dertill ej ännw hunnit medverka, äro sparsamt befolkade., k) har på min framställning en mängd oäkta barn, tillhörande arbetsklassen, blifvit mot nedsatt inlösen intagna, hvilka förut intagits gratis, hvarigenom dels kassan njutit en inkomst af cirka 33,333!; rdr, dels barnhuset upphört att vara en premieanstali till uppmuntrande af ett sedlöst lefverne.. Hvad hr Ekdahl anför om sina åtgärder i afseende på fattigvården, och följderna samt slutet deraf, synes förtjent af särskild uppmärksamhet. Han yttrar härom bland annat: Jag yrkade på vidtagande afen sädan reform med Adolf Fredriks församlings fattighus, att vanartiga och tiggande fattighjon, i stället för att stryka gajorna omkring och hvarje afton hemkomma druckna, blifvit ordentliga och arbetsamma och derigenom be;ydligen underlättat församlingens skyldighet att dem anderhälla. Men denna beskyllning öfvergick innan kort uti enhälligt bifall till min äsigt, hvilken jemväl kröntes med den största framgäng. Följden häraf var innan kort, att man icke på gaorna säg nägra tiggare, tillhörande denna församing, men i stället, inom fattighuset i arbetsrummen, slada, belätna ansigten, snygghetoeh trefnad i rum nen, en förträfflig mathällning, och genom arbetsfli ens medverkan, ett bättre underhäll inom detta fatighus, än den arbetande befolkningen inom hufvudtaden i allmänhet har räd att bestå sig, samt en illtagande gudsfruktan och goda seder. Och när en id derefter en jemnförelse anställdes mellan denna ch öfriga fattiginrättningar i hufvudstaden, befanns let, att bjonens underhäll på Adolf Fredriks fattigus kostat 33, procent mindre än medium af unlerhället ä de öfriga, och att således kommunen kunat minska sina utgifter för detta ändamäl !,-del. ckså fästade nuvarande öfverstäthällaren grefve Hanilton, då han öfvertazit stadens styrelse och öfverygat sig om fattig-inrättningarnes beskaffenhet i allnänhet, efter en af mig mottagen promemoria i ämet, den synnerliga uppmärksamhet vid förträffigheen af Adolf Fredriks fattig-inrättning, att han önkade den antagen till normalanstalt, efter hvilken de friga borde reorganiseras. Hans framställning derm vann dock intet annat afseende, än att stads ämnden, som numera har hufvudsakliga styrelsen fver fattizvärden sig betrodd, sedan detta blifvit en ör Stockholms församlingar gemensam angelägenhet, ä förslag af herrar Westin och Nyström beslöt aretets indragande i Adolf Fredriks fattighus, på detl. tt denna inrättning skulle blifva lika, d. v. s. likalr älig och ändamälslös som de öfrige. Den så kalade reorganisationen af fattighusen ären 1850, 1851 örde alltså till intet annat resultat, än att änyo föritta Adolf Fredriks fattighus på samma låga ständg unkt som de öfriga. Sålunda beröfvad stödet af jadsnämndens medverkan, har jag dock funnit utväar på enskild band, att förse de fattiga med arbete ch sälunda sökt att ännu tills vidare frän förfall beara en inrättning, hvilken visat sig lemna så för-, elaktiga resultater. Men den enskildes verksamhet r naturligtvis ringa, när han icke behörigep undertödjes af dem som dertill äro pligtige, och jag moter med bedröfvelse att inrättningen icke i längden an bevaras frän att gå samma förderf till möte, som örut herrskade inom densamma.n Den verksamhet emot proselytmakeriet, förja vilken hr Ekdahl gjort sig så bekant och! lifvit så olika bedömd, har han naturligtvis! cke kunnat förbigå vid sin redogörelse. Han ttrar härom: Mina tillgöranden rörande Methodismen, hvilka rut äro tämligen allmtnt kända, hafva ej sm issa notabiliteter, hvarken i staten eller i ky medan man på begge hällen belst önskse Me ne — ME — OO M OO rr mi d a DV PR PA VA DA Fr fo Mt Fm a mm hga cn