Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 3

nn Lb ne In nn vandel förvärfvat sig sin omgifnings vänskap. ESO SLANDAD Lola Montez i Brässel. LIndependance Belge innehåller följade: Lola Montez, missnöjd med den ringa framrjäng hon rönt vid Vaudevilletheatern, bar icke velat ecmIna Brössel utan att gifva ett nytt prof på sitt urderliga lynnes häftighet. Hon ansäg förmodligen att det beryktade ridspöslaget i Berlin bidr mer till kennes rikte än de löjliga piruetterna på theatern vid La Porte Saint-Martin. Hon hade på olika sätt utmärkt sig i Berlin, Mänchen, London och Paris. Brissel fattades för att komplettera hennes memoirer, hvilka man eljest ansett afslutade. Se här det nya kapitel, hvarmed Lola Montez nyligen förökat sina arbeten. Nägra personer i staden hade för Hippodromens direktor, br Arnaud, tillkännagifvit sin önskan att få se ett försök af Lola Montez att till häst reparera det nederlag hon lidit säsom dansös, och en af dem hade ätagit sig det uppdraget att erbjuda henne 3000 francs för 6 representationer. En förmiddag omkring kl. 11 fick denna person audiens hos Lola Montez, hvilken som bekant bor i Hotel de Suede. Han framförde sitt ärende. Lola Montez bi darra af vrede i alla leder, och hennes ögon gnistrade. DPerefter störtade hon fram mot den besökande och utropade med hvass ton: Vet ni, min herre, att ni stär inför grefvinnan af Landsfeld, storkors af Maria Theresias orden, riddarinna af ete. etc. ete., en qvinna som har tillnäde till konungarnes hof, som underhälier förbinådser med alla stora digvitärer i Europa? Inser ni cke säledes att hippodromdirektörens anbud är en förolänpning, för hvilken jag ämnar söka bämnd och wpprätte lsen. v Men, min fru, försökte den besökande attsvara, Ni har ju dansat på Mabilles ballett, hvarest ert Maria-Theresia-kors synes hafva blifvit vida mer komprometteradt? Min berre., svarade Lola Montez, jag dansar derföre att jag älskar dansen, emedan jag vill roa mig med det som passar mig, emedan jag har talang! ! !. Jag bestrider er icke, min fru, rättighet att efter behag roa eller icke roa Briässels iuvänare. Mea var så god och lugna er! Min proiosition har blifvit framstäld i största höflighet; min mening har endast varit att bereda er ett nöje, ja till och med göra er en tjenst. Lola Montez än värre förbittrad svarar i största raseri: ,Jag vill icke höra nägon invändning; jag tilläter icke någon förklaring. Genom äktenskap förenad med ett af Englands största namn, skulle jag, om min gemål vore här, läta honom döda er, eller kasta er ut genom dörren; men i brist på min gemäl och mina vänner, skall jag begagna mig af mina domestiker . Lola Montez ringde och hennes kammarjungfru inträdde, afbörde sin matmoders förbannelser, vid hvilka hon sannolikt var van, betraktade Lola Montez, höjde på axlarne och gick ut sin väg igen. Den förbluffade mannen ämnade göra detsamma, lå scenen plötsligen förändrades genom ankomsten af en i öfrigt ganska hygglig person, hvilken man förmodar vara hr Mabille frän Paris. Denne sistnämnde, som af den besökandes sätt cch hållning säg att man hade att göra med en utmärkt personlighet, vände sig till Lola Montez, som nu, alldeles ursinnig, yttrar till bonom: — 7 Gå ut, ni ocksä!, Men, min fru, jag är ju här i mina egna rum.!e Nej, det är mina rum, svarade Lola med en at a tragikomiska gester som så my bidragit ill hennes framgång. Ut med er, eller eljest så. .. . iouise, packa in mina saker! Jag villej lävgre förvlifva i beröring med dylikt folk,. Min fru, ingen komedi! Ni blir qvar, det är min vilja; jog har rätt dertills. Nu rusar Lola som en tiger på den sednast inkomne munnen, och i brist på dolk eller ridspö fatr hon en gaffel för att sticka ivärsigenom den tande. Under tiden bade en hop folk tillströmmat för att se hvad som var ä färde. Den förstinkonne begagnade tillfället och årog sig ur svelet. cr