Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 2

skickade denne honom sin kära sjöskumspipa, jemte fölande bref: Min kära Son! Jag kallar dig så, ty Gud har icke vifvit mig någon annan, och jag är lacksam för denna våfva. Du är min själs son, min bästa lärjunge. De ndra ha blifvit både det ena och det andra, men du kall alltid blifva en återhållsam och redlig man. Jag har cke många dagar qvar att lefva, och derföre försakar jag mu den enda öfverflödiga njutning jag i mitt Nf tillåtit nig, och gifver dig med varm hand det enda, som, när nin begrafningskostnad blir betalad, skulle kunna återtå af min egendom. Följ du mitt exempel, sök ingen vf jordens njutningar. Men som menniskan är svag, och skyldig njutning är tillåten, så rök en pipa om dagen, om du har råd. Då skall du som jag aldrig lida nöd, kunna göra alla rätt, och dö utan skuld till någon annan in Gud. Den hederlige kryddkrämaren följde troget sina förildrars och lärarens råd. Han nyttjade minuterna rätt, äste dagligen i bibeln, och rökte i tjugo år blott en pipa om dagen. Men på ålderdomen, sedan han samlat en oetydlig förmögenhet, gick han i rökande ända derhän, tt han bestod sig två pipor om dagen, emedan de kostade honom som köpte i parti icke mera än en pipa kostat den gamle komministern, som hade råd att köpa endast en half kardus i sender. IL. Herr Ekmans första och andra giftermalsfundering. Sedan herr Ekman, så hette mannen, varit sin egeni tio år, och lefvat i trettiotvå, började han att känna en hemlig längtan efter en maka. Men hvar skulle han kunna finna en sådan? Trogen sina ärfda och inhemtade grundsatser, hade han egnat hvarje söckendag uteslutande ät sin handel, utan att hafva någon medhjelpare i boden, och hvarje söndag på förmiddagen besökt kyrkan, men på eftermiddagen öfversett sina affärer, hvilka voro högst enkla. emedan han köpte och sålde endast kontant. Hvarje afton hade han ensam i sin bodkammare tillbragt med bibelläsning, .och aldrig besökt något offentligt nöje, eller någon enskild krets, ty dels hade han ingen bekant