Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 1

tt RE FFV ee men som den var den enda i trakten, och dertill väl försedd med varor, hade den ett ständigt tillopp afxunder. I det enda fönstret stod sedan många år evigt samma flaskor, burkar och karduser, åtminstone tyckte nan så, ty om de också möjligen utbyttes emot nya, hace dock dessa samma utseende, samma tvillingtycke med ce förra. att de icke af vanliga ögon kunde anses såsom andra. Samma envisa borste var det åtminstone, som oböjlig för alla väder och konjunkturer, redan den tiden i mera än femtio år hvarje morgon hade blifvit utsatt att visa kunderna vägen, ehuru hvar och en af dessa sedan barndomen hittade dit. Och så långt tillbaka, som menniskor mindes på denna gata, syntes, hvarje gång solen tittade ned en smula vänligare mellan de höga husen, en silfverhårig, mager och krokryggig gubbe, med ett blekt och allvarligt anlete. Denne var kryddkrämaren sjelf, men på sin höga ålderdom befattade han sig icke annorlunda med handeln än att han uppehöll sig dag och natt uti bodkammaren, som tillika var hans sal, sängkammare och magasin. Det var likväl ett stort rum i sig sjelf, ehuru mängden af lådor och balar förminskade det till ett litet kyffe, der inga andra möbler fingo tum, än två tältsängar, en grof kontorspulpet och tvenne stolar. Detta var likväl allt som behöfdes för den hederlige mannen, en filosof i sitt lefnadssätt. Vid fpulpeten hade han hela sin tid fört sina böcker, och på dless klaff intagit sina tarfliga måltider, och i den äldsta tälltsängen sof han ännu hvarje natt det rena samvetets sömn. Men om möblerna voro nästan utan allt värde för hvar och en annan, än den som begagnade dem, så hade det mäktiga och för kontant inköpta lagret ett så mycket större. Annars egde gubben tre stora skatter, hvilka delade hans känslor, ehuru likväl den tredje var honom aldradyrbarast. De bestodo uti ett stort silfverfickur,förfärdigadt i Stockholm, en silfverbeslagen sjöskumspipa, mörknad af ett halft århundrades rök, samt slutligen en Carl den XII:tes bibel med silfverspännen, blanka af beständigt nyttjande. Hvardera af dessa tre saker hade sitt särskilda minne öch betydelse. Fickuret hade tillhört hans far, pipan hans förste och ende lärare, bibeln häns mor.