Aftonbladet – 9 oktober 1851, sida 1

KRYDDKRAMHANDLARNE, STOCKHOLMS-INTERIEUR AF EKIELLMAN-GORANSON. 1. GAMLA HERR EKMAN. 2. UNGA HERR EKMAN. Riddare, munkar och fröknar, furstar, prelater och prinsessor, konungar och drottningar framstodo fordom såsom hjeltar och hjeltinnor uti poemer och romaner, och detta med rätta, ty de voro i verkligheten, och följakteligen de intressantaste att betrakta och afteckna. Nuförtiden finnas deremot många andra inflytelserika klasser inom samhället, hvilka således dels för sin egen skull måste skildras, dels för konstens, hvilken älskar nya föremål. Bland dessa äro kryddkramhandlarne ett bland de allramärkvärdigaste. En utländsk författare har redan ådagalagt detta; några af hans ord, som äfven äro tillämpliga på våra förhållandem, torde roa läsaren, hvarföre jag begagnar dem som inledning till mina berättelser om kryddkramhandlare i Stockholm. Mången otacksam själ går helt obekymrad förbi en kryddbod. Undvikom detta! Så oputsad, rödnäst och förfrusen om händerna mången förträfflig kryddbodbetjent kan synms för ett läckert öga, så hedersam och blomstrande Iblir denne unge man med tiden, då han blir sin egen; diå kan han presenteras på hofvet, och dansa på börsbalem, slutligen blir han löjtnant, kapten, ja kanske stadsmajorn. Jag låter ofta en furste, en biskop, ett lik till och med passera förbi mig, utan att jag fäster uppmärksamhet dervid, men aldrig ser jag en kryddkrämare med likgiltiga ögon. Är han icke vigtig för samhället, och full af ni? En beständig källa till ljus, sötma och behag för hela lifvet? Är han icke ett föreningsband mellan skildla verldsdelar, en Afrikas, Amerikas, Ostindiens minister ibland oss? Han är allt detta, och kronan på sina fullkomlighete sätter han dermed, att han sjelf icke alltid är medveten