Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 3

— om icke just att älska. stminstone att icke lata en... det är ett sv rR Oo S art problem, som kanke få Mm hafva kör — Grefven kände hela avan af sin stök ang, ty han visste att han pelade ett bög spel, att det gällde mer än na lif -a dv gällde ju hans sällhet för hela Seas Mellan de nygifta förefdl i början Se ANV at än afbrutna meningar och korta Örkl? ingar, hvarvid grefvinnan kistade i sin NI Is själ stora vågor af den galla, hvaraf .ennes egen var uppfylld... Sedan kommo långa stunder af tystnad, afbrutna af suckar; — harm å ena sidan, förtviflan å dem andra... Timmarne framskredo långsamt förr den sköna Bertha, och då ledsnaden kom att förena sig med andra förtretligheter, som hennes man förorsakat henne, förstod den stackars mannen att han hade förlorat allt, så vida han ej kunde bekämpa denne nye fiende. En stackars sultaninna räddade sitt hufvud, medelst berättandet af en saga. Då detta lyckligtvis föresväfvade grefvens minne, trodde han sig böra försöka samma medel, för att bortjaga en dags ledsnad. Rörd, darrande, fruktande att hans berättelse ej skulle bli hörd, ängslig att säga för mycket, eller att ej säga nog, började Henrik att, ehuru tvekande, förtälja en af dessa små dramer, der förståndet ej behöfver leta efter ord, utan bllott låta sig ledas af inspirationen. Då han sågg sin vackra fru, hvilken i början var likgiltig, !bli allt mera uppmärksam, ju längre han taladle; då han såg hennes bröst andas häftigare, Ihennes ögon fuktas af tårar, fattade han mod. Han afmålade med lifliga färger sin hjeltes kärlek, denna kärlek, hvarvid han fästat hela sitt lit, hela sitt hopp — denna kärlek, så tillgifven, sem slafvens, så undergifven, som barnets . . . denna kärlek, som väntade blott ett ord... En betjent (öppnande dörren). Fru grefvinnans vagn är framkörd. Bertha. Låt spänna ifrån; vi tillbringa en månad här. (Hon räcker handen åt sin man.) Henrik (kysser sin hustrus hand och faller på knä för henne). Ack!... ni är engel! — Jag gissade det. (Slut.)