Aftonbladet – 6 oktober 1851, sida 2

en vigtig och lönande post; för att fara och begrafva sig på sitt landtgods. Der tillbringade han ett lugnt och stilla lif med sina böcker oeh penslar, förnöjande sig åt naturens herrliga skådespel och fröjdande sitt sinne med hågkomsten af det goda han hade gjort. Dygdiga. själar och lugna samveten hafva af ensligheten ingenting att frukta; det är blott det onda som har behof af att döfvas. . Också fann markisen sig ganska lycklig. Emellertid ångrade han, mer än en gång. att han icke i den bullrahde verld, der han lefvat, skaffat sig en maka, åt hvilken han kunnat anförtro sin sällhet, en maka som; i det hon vårdade honom på gamla dagar, hade spridt glädje i hans boning, när åren förbjödeo honom jagtens nöjen och när hans svaga ögon nödgade honom att upphöra med-sin kära lästing och sin älskade målning. Så hände dock emellertid, att Försynen, som till och med i denna verlden ofta har en belöiting tillreds åt sina utvalda, sände honom . Bertha (skrattande) In älskvärd qvinna, som förälskar sig i hans fyratio vårar. Henrik. Det hade varit ett paradis för enslingen, men nu talar jag blott om den lägre verldens belöningar. Nej, Bertha, Försynen sände honom icke någon hustru, men ett barn, .... Bertha. Ett barn? Henrik. Ja, min fru, ett barn. . Ett olyckligt, faderoch moderlöst barn. Så hör då, på hvad sätt: Markis T.... hade till barndomslekkamrat, till ungdomsvän och till vapenbroder, grefve V..., en fattig yngre sön af en stor familj... Denne dog och -efterlemnade en son, hvars födelse hade kostat hans mor lifvet. I sin sista timme bad den döende fadren Gud, som var hans enda ftillflygt, att Han värdes upplysa honom om hvem som skulle taga vård om hans olyckliga barn,