Aftonbladet – 4 oktober 1851, sida 3

Henrik. Jag tillstår att herr Alfreds fina händer föga passa till spaden eller krattan. Meny, det fins många andra yrken, dem man i egenskap af så kallad bättre karl kan omfatta. Bertha. Hvilka då, om jag får fråga? Artist, litteratör, handelsbetjent? ... Skulle väl han, denne. Alfred, hvars växt är så skön, ikläda sig den obehagliga drägt, som den sköna konstens söner bära? Skulle han i förtid fördunkla sina vackra ögon med att fylla några spalter i en journal; eller skulle han, så fin och klen som -han är, förstöra sin helsa genom stillasittande inom fyra väggar hos en girig penningkarl? Nej, nej; min kusin skall aldrig böja sig under ett sådant ok. Han är adelsman och . . s FR Henrik (afbrytande). Och kär, vill ni säga. Berthas. Ja; äfven det. Henrik. Nåväl, Bertha. Allt hvad ni nu med så missgynnande färger har afmålat, åt allt detta kan en ädel känsla gifva ett helt annat utseende... Den drif-fjeder som sätter oss i rörelse, har ett så ögonskenligt inflytande på våra handlingar, att åsigterna helt och hållet förändras. Arbeta, endast föratt förtjena penningar, dem man vill samla, eller ock använda på oädelt sätt, — se, det är skam; men på hvad punkt i samhället man må vara ställd, kan man arbeta, för att lindra eländet, lefva oberoende, vinna. den qvinna man älskar — se der något som förädlar arbetet och omgifver den sträfvande med en aktning, hvilIken aldrig skall: vinnas af den sysslolöse, hvars lif förflyter under ett idkeligt funderande till hvilken af vännerna han skall vända sig, för att ur dess börs erhålla medel föl morgondagens nöjen. å Bertha (blygt). Hvad ni säger, ar sannt. herr grefve... Men man förvärfvar icke i dag leller i morgon vana vid arbete, och min ku sin skulle ej kunna, vid sin ålder ..och utar