Aftonbladet – 4 oktober 1851, sida 2

yttrat). Sedan denna morgon är jag er hustru, och här befinner jag mig nu, enligt er önskan, alldeles ensam med er på ett aflägset slott. Henrik (leende). Aflägset? ... Fyra mil från Paris! ... Bertha. Detta land är för ohyggligt, och vägen, som leder hit, är den tråkigaste jag i min lefnad tillryggalagt. — Henrik. Emellertid har jag, för att göra resan angenäm för er, med flit lemnat er ensam i kaleschen, åtnöjande mig med att på afstånd bevaka den dyrbara. skatt, åkdonet innehöll. Ni borde hålla mig räkning för denna återhållsamhet; ty det är åtminstone en punkt utöfver vår ingångna öfverenskommelse, deruti Jag låtit er få råda. Det var ju öfverenskommet att jag ej skulle-lemna er ett enda ögona under de få timmar, dem ni täcktes egna åt mig. (Tystnaden återkommer här; men som den unga grefvinnan troligen finner den odräglig, afbryter hon den ånyo, sägande): Vet ni, min herre, att ju mer jag tänker på ert uppförande, ju mer förvånar jag mi öfver den djerfva fåfänga, som ligger till Strand derför. . fö sn Ni misstar er, min Mitt uppörande är grundadt på en stor förhoppning. Det är hel saken, r Na Bertha. Hur kan man väl vara nog enfaldig för att tro, det en enda dag är tillräcklig för att göra sig älskad af ett fruntimmer, som icke kan tåla er? Och som . Henrik. Och som älskar en avnan? Var det icke så ni ville säga? Bertha. Min Gud, herr grefve, kan det då vara er så angenämt att höra detta ständigt apprepas? ... Välan! ... ja, jag älskar en annan. Jag älskar min kusin och han tillber mig ... Vi hafva svurit hvarandra en evig