RÄTTEGANGSoch POLISSAKER. Rädstufvurättens tredje afdelning afkunnade ij gär utslag uti målet emellan förre fanjunkaren Söderhbolm och hans hustru angäcnde äktenskapsskillnad. Ehuru Söderholm icke bestridt, det han med pigan Ringqvist haft olofiigt umgänge, fann likväl rådstufvurärten sädan bevisning om brottets verklighet icke vara åstadkommen, att rådstufvurätten kunde döma till skillnad i äktenskapet. — På Rädstufvurättens 3:e afdelning förevar i dag ett mål emellan handelsexpediten Enters, tysk till härkomsten, och instrumentmakaren Ekstein, likaledes tysk, angående af Enters väckt pästäende att återbekomma ett orgelpositiv, som han 19846 vid sin afresa från Stockholm lemnat i Eksteins förvar, eller, om samma positiv vore förskingradt, utbekomma värdet derför med 400 rår bko, i hvilket sednare fal ansvar yrkades för förskingring af anförtrodt gods. Esstein, hörd öfver stämningen, nekade sig hafva af Enters 1846 till förvar mottagit något orgelpositiv, men medgaf, att han 1847 den 5 Maj af honom köpt ett strängpositiv för 16 rdr bko, hvilka kontant betalts. Af detta instrument, som varit alldeles odugligt att spela på, hade han sedermera gjort en köksordr. Insrumentmakaren Winberg hördes som vittne och berättade, att han 1846 och 1847 ät Enters reparerat ett strängpositiv, hvilket denne afhemtat, i uppgifyet ändamäl att belåna detsamma hos Ekstein. Efter nägon stund hade Enters återkommit och yttrat, att det gått för sig, samt uppvisat 10 rdr bko, som han fätt låna på instrumentet, hvilket vittnet ansåg värdt 400 rdr rgs. På frågan af svaranden, om icke instrumentet varit odugligt, emedan det icke kunde schtämmes i de finere tonerne, förklarade vittnet, att instrumentet blifvit af vittnet stämdt och kunde af hvem som helst, dertill skicklig, stämmas. Käranden sade sig icke hafva vidare bevisning att åstadkomma och yttrade, på ordförandens uppmaning att afgilfva sina slutpäståenden: jak vill hafve fire hundrede riksdaler panko eller min positiv. Utslag skulle afkunnas den 16 i denna mänad. o— I dag har åter förhöret med trädgårdsmästaren Östman och dennes svåger, trädgärdsarbetaren Fredin, blifvit fortsatt. Mot Fredin, hvilken förnekat att hafva nedburit nägra persedlar i källaren, förekom nu ganska besvärande omständigheter, ty viktualiehandlaren Öjmark intygade att han observerat, att Fredin nedburit i källaren en säck, som bestämdt innehållit klädespersedlar, och säledes icke päron, säsom Fredin påstatt. På fråga uppgaf Östman att han vore född 19815 i Westmanland, och ännu ej härstädes vunnit burskap som trädgärdsmästare. Fredin är född 1814 i Roslagen och har dels här i Stockholm och dels ä landet. sysselsatt sig med trädgärdsarhets. Mälet uppsköts till om måndag, då ytterligare 2:ne personer skulle inkallas, hvilka observerat Fredin sysselsatt med att dagen före eldsvådan bära ned säekar i källaren, — 1 gär afton föll f. gardisten Signor af väda i sjön vid Stadsgärdshamnen under det ban transpor