Regeringen förstärker betydligt så väl sin flotta som de trupper, hvilka skola afgå till Cuba. Engelska regeringen har meddeelat den spanska, att engelska eskadern i Mexiikanska viken fått befallning att handla i öfverensstimmelse med spanska generalkaptenen på Cuba för att förhindra alla landsättningar af nya expeditioner från Förenta Staterna. Amiral Parker skulle genast afgå till Antillerna. FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 24 sistlidne September: Som bekant har inrikesministern LÅåon Faucher af presidenten Bonaparte erhållit hederslegionens kommendörskors. Märkligt nog har republikens officiella tidning, Monitören, icke tillkännagifvit denna utnämning. Detta har naturligtvis gifvit tidningarne anledning till diverse kommentarier. Man vill veta, att preIsidenten Bonaparte, utan inrikesministerns vetskap, öfverraskat honom med demna utmärkelse, och förmodande att inrikesministern redan hade en grad inom hederslegionen, i denna tanka gifvit honom hedexrslegionens kommendörskors. Nu fins lilkväl en förordning, som förbjuder dylika språng inom hederslegionen, och general Excelmans har, såsom hederslegionens storkansler, deraf tagit sie anledning till vägran att utam någon ministers kontrasignering låta officielt införa utnämningen i Monitören. Icke heller lärer någon af ministrarne vilja för den mindre omtyckta embetsbrodrens skull besluta sig till en författningsvidrig kontrasignation. Denna omständighet har förorsakat stor förlägenhet inom Elysåe och att man gjort hr Faucher det förslaget att afstå från denna mot författningarne stridande utmärkelse; raen hr IFaucher är för mycket intagen af grundsatsen sbeati possidentesv för att genom frivillig afsägelse utsätta sig för hån och spe af Charivari. Flera tidningar berätta såsom gamska säkert, att presidenten Bonaparte fast beslutat att vid lagstiftande församlingens sammanträde framställa proposition om upphäfvrande af den -inskränkande valreformlagen af den 31 Maj. För sannfärdigheten at denna. uppgift talar den omständigheten, att den Bonapartistiska tidningen Le Constitutionnel länge fört och ännu fortsätter en ifrig polemik mott denna impopulära vallag. Af dess sista artikel härom ser man dock, att anledningen till dess häftiga anfall mot denna lag närmast härleder sig från fruktan, att Louis Napoleon, om ifrågavarande lag bibehölles, icke skulle kunna år 1852 få ett nödigt antal röster för att blifva direkte vald till republikens president och att nationalförsamlingen, i händelse valet hänskötes till den,. icke skulle utse honom. Tidningen IL Ordre, som förr, i likhet med fiera andra af ordningspartiets organr, varit en af vallagens trognaste försvarare, ippbsränner nu med heroisk beslutsamhet sim. segel, yttrande: Om presidenten, enligt sin rätt och sin pligt, påyrkar förändring i eller upphäfvande af den nya vallagen af den 31 Maj, så skole vi icke göra ringaste ansträngning för att upprätthålla den., Derjemte låter likväl sistnämnde tidning förstå, att Elyste sannolikt icke skall, när det gäller, besluta sig till ett sådant steg; ty Bo-: napartisterna önskade visserligen att för prer sidentvalet få behålla den allmänna rösträtten, men för valen till ny lagstiftande försaralno skulle den nya vallagens bibehållande bättre passa för de herrsklystna planer, som man i en framtid beräknar att kunna förverkliga. Emellertid är det temligen säkert att man i Elysge afstått från denna illusion (att sålunda tillämpa två olika vallagar), emedan. man vet, att en sådan plan svårligen kan verkställas och emedan man icke med den lockande utsigten för framtiden vill kompromettera det närvarande. Hvad nu revisionsfrågan beträffar, så hafva vi redan i korthet omnämnt det trotsiga tal som inrikesministern Lon Faucher hållit å en bankett i Chalons. I följande ord uttalale inrikesministern tydligt sin åsigt i denna fråga : I anseonde till 1852 ärs svärigheter har jag kännt behofvet att än en gång stödja mig På eder kärlek och aktning, I dragen eder till minnes, från hvilken höjd Frankrike fallit i februariafgrwaden. I veten, huru försynen, ledande Louis Napoleon vid handen, har betjenat sig af honom för att återställa ordningen. Ett sista hinder (för revisionens genomdrifvande) häller oss tillbaka (une dernicre barrigre nous retient); alla goda medborgares ihärdiga, oegonnyttiga och patriotiska ansträngningar skola ieke vära öfverflödiga för att tillintetgöra eller aflägma det... Men med eder, och för edra reprosentaiter skall tviflet försvinna och vägen blifva lätt. Der allmänna andan i detta departement är icke allenadt fast och sansad; den har derjsmie en tidsenlig djerfhet och initiativets hjelpkälor. Det är just från Chalons som det första revisionsropet utgick är 1849; detta rop, hvilket är 1851 säsom echo har funmit underskrifter från 1,700,000 petitionärer och 80 generalräds uttalade önskmingar. 23 hafven, mina herrar, klart antydt mället och enligt eder vana hafven j icke låtit eder afyäindas derifrån, I hatven gjort detta utan agitation och handlat såsom män, hvilka veta att Frankrike är kommet till myndiga är och att intet hinder kan uppehälla det, inga band fjettra dess vilja. (Handklappuingar.) Prisad vare eder beslutsamhet, mina herrar, och eder försigtighet! J hafven ställt Marnedepartementots fana ganska högt; vi skole bemöda oss, jag och mina embetsbröder (ty de skola tilläta mig att äfven tala i deras namn) att visa oss värdiga att bära densamma.r Sådana ord äro hotande nog; de innebära ungefär detsamma som inrikesministern öppet sagt, att revisionen skall genomdrifwas med eller utan lagliga medel, således äfven om den ej kan vinna behörig majoritet: för sig inom nationalförsamlingen. Hr Faucher, hvilken gerna vill uppträda såsom en ny Casimir Perrier, lärer (dag från dag blifva allt odrägligare för sina Ikolleger. Och så många brännbara ämnen äro redan samlade i Elysåe till ministerens sprängande, att det blott behöfs en enda gnista för att åstadkomma explosionen. Emellertid är fråga till en början också om hvilken af ministrarne som först skall afskedas. Genom söndringen inom ministerrådet vill man förklara ett rykte om förestående aktion mot de demokratiska folkrepresentanter, som