Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 2

STOCKHOLM. — Vi fäste läsarens uppmärksamhet på de visst ej oväntade, men för de begge förenade rikenas framtid, måhända mer än mången kort: synt statsman. det inser, betänkliga beslut som Norges storthing (se rubriken Norges fattat i följd af det vid sista riksdagen före. slagna och af Rikets Ständer vidtagna beslut om vilkorlig förhöjning af införseltullen på raffi nad-socker och sirap. Genom detta beslut är vägen beträdd til upplösning af den ringa början till förenan. de af begge folkens materiella interessen, son under nära fyrti års tid kunnat åstadkommas Man har likväl ej rätt att lägga norrske storthinget detta till last, ty storthinget har, så. som det ock visar sig af dess kommittås utlåtande och af de sakrika och på sanna uppgifter grundade anförandena, varit af svensk: riksdagens beslut nödtvunget att vidtaga åt gärden. Det är väl sannt, att här endast gäller et af de fabriksintressen, hvilka beklagligen ans sig berättigade, att med alla lofliga och oloflige medel söka genomdrifva hos regering och ständer sina enskilda fördelar, på bekostnac af öfrige medborgares väl; och i detta fall utan afseende på den ofärd som kan träffc begge de förenade folken, framgått med er verkligen förmäten djerfhet. Men utom det att detta interesse är rätt betydligt, är farar af exemplet ännu större. Ty är banan öppnad, beträdes den snart af andra, för att mo. nopolisera sina företag; och då blifver ovilkorligen följden, ett afbrott af den internationella gemenskap, som nu mellan begge folken uppstått och börjat utvidga sig till begges nytta och båtnad. Norrmännen hafva, med vanlig klokhet och takt, nu inskränkt sig blott till frågan om socker. Men börja 1827 års ö!verenskommelser att rubbas, torde ssockret i botten snarare öka än: minska bitterheten af den galla, som enskildt vinstbegär och skadefröjd söka inmänga i förenings-bägaren. Man bör likväl hoppas att vår regering begrundar följderna af ett systems antagande, hvilket öppnar ett alltför vidt fält för egennyttan, korruptionen och närings-afunden, för att icke medföra obehagligheter, äfven för henne sjelf, om hon vill det allmännas sanna väl, J—en